Med poetiskt djup
En morgon i oktober kommer en främling till den lilla byn. Det regnar som det gör i oktober, absolut tyst och så långsamt att man med blicken kan följa dess fall. Han konstaterar att det är blött som andra regn, men ändå så annorlunda, så märkligt. Han hade aldrig upplevt något liknande. Den unge mannen fortsätter till byns kyrka, den är tom efter dagens tidiga mässa och han går in. Plötsligt börjar främlingen vissla en melodi, som enligt dem som hörde den beskrevs som ”ett slags heliga toner, ett änglarnas renaste latin; eller vem vet, kanske var det Gud fader själv som viskade!” Läs mer