När det verkligen hände
Damien Chazell – First man
Det finns ett antal högkvalificerade filmiska verk som behandlar människans strävan, eller tvång, att nå rymden, av fri vilja (radarparet Brian Grazers/Ron Howards Apollo 13 1995) eller av tvång (Christopher Nolans Interstellar 2014) – uppföljda av framlidne Stephen Hawkings påstående, att människan inte kommer att klara sin uppgift att rädda jordens klimatförändringar och därför måste skapa möjligheter för en definitiv utflyttning till annan planet, annat solsystem.
Gud bevare mig. Läs mer
Slitningarna före stillheten
Göteborgsoperans danskompani – Stoic, Solo Echo
En ruskigt vackert berättad historia
Man must sing, på Atalante – Kom inte hit!
Det är den alltid lika ruskiga historien om hur fällan slog igen bakom sovjetromantiker som av olika skäl sökte sig till landet, den här gången för att finna arbete och försörjning. Mannen lämnar hustru och dotter bakom sig och hamnar i fångläger och yttersta armod, anklagad för olovligt gränsöverskridande. Den kvarlämnade familjen ställs förlamad av hjälplös oro. Läs mer
Inte bara det korta berättandets mästare
Alice Munro — Kvinnors liv
Nobelpristagaren Alice Munros litterära ryktbarhet baseras helt på hennes novellistik, hon betraktas som den kanske främsta bland samtida författare när det handlar om kortprosans koncentrerade form. Men hon har skrivit en roman, den utkom redan 1971 i hennes hemland Kanada, och har först nu översatts till svenska. Bättre sent än aldrig måste man säga, för Kvinnors liv är en lysande roman. Läs mer
Allt kommer tillbaka
Peter Grönlund – Goliat
Peter Grönlund har begått ännu ett mästerverk. Goliat är filmen som berättar om en familj i desperation men det är också berättelsen om förmågan till lojalitet mot alla odds. Det lever en stark och otvetydig kärlek mellan medlemmarna i den problemfamilj filmen tar sin utgångspunkt i, vilket inte minst förklarar den inre skönhet filmens huvudperson, Kimmie, genomsyras av. Läs mer
Låten hoppet fara – men vart?
Dogville av Christian Lollike
Det är varken första eller sista gången Lars von Triers filmmanus visar sig tjänliga att förvandlas till manuskript för teater. Kim Lantz, som i Dogville på Folkteatern gör ett knivskarpt cinemanoir-porträtt av offerlammet Grace’s realistiske/cyniske far, gjorde 2010 i Johanneskyrkan en spektakulär föreställning av Breaking the waves i samarbete med Folkteatern, Unga Folkteatern och Stadsmissionen och Christian Lollike, som 2013 tilldelades Håbets Pris av Teatern Åsen i Danmark – ett pris de delat ut sedan 1989 – för sitt okonventionella sätt att utveckla scenkonsten av i dag, ligger nu bakom Dogville-texten på scen. Läs mer
För lite förtroende för läsarens förmåga
Elena Ferrante – I skuggan av en dotter
Det kan sägas med en gång; jag ingår inte i den digra skara som läst och hyllat pseudonymen Elena Ferrantes romankvartett om Lila och Elena och deras vänskap. Jag läste åttio – hundra sidor av den första delen men kände att jag inte hade tillräckligt med lust eller nyfikenhet på ytterligare hundratalet sidor, och sedan tre böcker till. Läs mer
Sorg och välvilja på stadsteatern
Göteborgs stadsteater – Allt gott i världen, Smärtan
På Göteborgs stadsteaters mindre scener kan man nu uppleva två enaktare av vitt skilda slag men som båda bottnar i krig och mänsklig tragik och mynnar ut i förväntningar som grusas. I ena fallet kommer en älskad, men inte längre igenkännbar, man åter från koncentrationsläger. I andra fallet omhändertas ett främmande flyktingbarn som en självgod gärning. Läs mer
Med eller utan inre tvång?
Två scenföreställningar och ett par filmer
