Har fel ibland, men rätt ändå
Under arbetet med denna bok fann författaren Lars Ragnar Forssberg att Leif GW Persson skulle kunna vara en romanfigur. Det finns så mycket som verkar påhittat med honom som är för bra för att vara sant. Ibland kan GW tyckas vara en skådespelare som spelar huvudrollen i en pjäs som han själv skrivit. Läs mer
Road movie möter feel-bad
Ner i skyttegravarna – igen
När Akademibokhandeln nyligen ställde in en författarträff med journalisten Gellert Tamas (runt boken ”Det svenska hatet”) med hänvisning till en allmän hotbild skedde det förväntade i media. Bokhandelskedjan attackerades för sitt agerande.
Man kan tycka vad man vill, förutsatt att vi fått den exakta beskrivningen av händelseförloppet, men det kommer bara att leda till en av många skärmytslingar om viktiga frågor som i slutändan leder till ingenting. Läs mer
Drivkrafterna bakom dödsstraffet
Göran Häggs sista bok
Göran Häggs sista manus som lämnades in innan han hastigt gick bort 30 september 2015 är denna biografi om August Strindberg. En titan – som han benämner honom flertalet gånger boken igenom – vars liv var lika omtumlande som hans dramer och böcker. Det är ingen tvekan om att Strindberg alltjämt betraktas som Sveriges ledande klassiker och den här boken om honom är ett fint bidrag till den svenska litteraturhistorien. Läs mer
Ord och inga visor
Yrsa Stenius har varit chefredaktör för Arbetarbladet, socialdemokratisk tidning i Finland, chefredaktör för Aftonbladet och Pressombudsman i Sverige. Därutöver har hon givit ut böcker, mestadels i essäistisk form. Hon har länge varit en maktfaktor inom svensk media. Och i och med sin finlandssvenska bakgrund har hon haft en ovanligt bra inblick i både det finska och det svenska samhället. Läs mer
I Rosa Luxemburgs fotspår
En galghumoristisk rysare
Bättre tajming kan teatern knappast ha. Folkteatern Göteborg vänder med historien som språngbräda ut och in på de värderingar som från franska revolutionen lett fram till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. I den nyskrivna pjäsen Marie Antoinette är det dock inte kungamakten som blir giljotinens första offer utan demokratins företrädare. En galghumoristisk rysare. Läs mer



