scenkonst

topplänk.böcker

Bitvis vidrigt, men skön litteratur

Marieke Lucas Rijneveld – Min dyra ögonsten

”… jag var the nightmare och mellan dina välformade bröst vilade min svans, och på det viset ville jag inte se dig framför mig, jag ville inte att du någonsin skulle förvandlas till kvinna, jag ville behålla det näpna barnet, och jag koncentrerade mig på drömmen för att slippa se det liderliga, svällande köttet på din vackra, platta bröstkorg …” Läs mer

Blandning av respekt, intelligens och komik

Oscarsteatern (Stockholm) – Kulturbärarna - en flermansmonolog
Andreas T Olsson

Uddevallasonen Andreas T Olsson har skapat sitt eget universum genom att utveckla en teaterform som i monologens form är en hyllning till scenkonstens  bifunktioner. Tidigare har Dramaten varit hans plattform. Den här gången är det en av Stockholms privatteatrar, legendariska Oscarsteatern,  som sätter upp hans senaste monolog Kulturbärarna inför en, denna måndagsafton, road publik av huvudsakligen generationen kulturbärare. Läs mer

Målaren – Leonardo da Vinci

Vad skiljer olika konstnärer från varandra? En essä om läsningen av Peter Glas böcker om Leonardo da Vinci. Texten är lite längre än vanligt, så vi kan betrakta den somJulläsning. Håll till godo och God Jul! Läs mer

Trist förpackning med läsvärt innehåll

Andreas Fejes – Klosteröl: en bok om klosteröl, belgisk öl och öl i belgisk stil

Det är lika bra att vara ärlig. Detta är ingen vacker bok. Den har en yxig och fantasilös layout med ett ganska svårläst typsnitt på ett murrigt papper, med ett svagt tryck som ska likna en träyta.
Bilderna gör inte saken bättre. De flesta är inklämda i textmassan och själva bildbehandlingen slarvig. Fotona är ofta mörka och kontrastlösa, somliga av amatörkaraktär, och samtliga lider av ett fult rödstick.

Kort sagt lockar inte utseendet mig att vilja läsa ”Klosteröl: en bok om klosteröl, belgisk öl och öl i belgisk stil”. Men det gör däremot ämnet. Tur då att innehållet håller en helt annan klass! Läs mer

Färgklatschiga symboler i lyxutförande

Karl Grandin – Hypnagoga
Karl Grandin

Den är någonting alldeles extra. Detta är en rejäl inbunden bok på 1,5 kilo i ett pansartjockt mörklila textilomslag med glänsande silvriga detaljer. ”Hypnagoga” är garanterat en praktfull syn på vilket soffbord som helst. Läs mer

Vart tog satiren vägen?

Göteborgs stadsteater – En död komikers liv - en saga om Lenny Bruce
En död komikers liv

Lenny Bruce brukar benämnas ståuppkomikens fader, ideligen arresterad för sin utmanande vokabulär alternativt för drogmissbruk, dog 1966 blott 41 år gammal och fick en postum benådning 37 år därefter. Klart man ilar till Göteborgs Stadsteater för att se en show om hans liv. Därvidlag förblir man dessvärre smått missgynnad. Claes Malmberg gör vad han kan, men det räcker inte långt. Läs mer

Kvinna- liv- frihet

Kvinnorna protesterar i Iran, de kastar och bränner sina slöjor. Parollen Kvinna- Liv- Frihet ljuder på gatorna i Teheran och många andra städer runt om i landet. Har kvinnorna fått nog? Parvin Ardalan, journalist och kvinnorättsaktivist ger sin syn på saken. Läs mer

Årets fotograf 2022: Alison De Mars[december]

December – Idén till bildserien som jag berättade om förra månaden – Boxed Landscapes – föddes ur ett enkelt tekniskt fel. Jag använde en Pentax 67 för att ta en bild på pojkvännen under vår Islandsresa, bredvid ett mäktigt vattenfall. Men filmen vevades inte fram helt mellan exponeringar; resultatet blev två bilder som tillsammans skapade en bild som i sig såg ganska rimlig ut, Läs mer

Kerstin Avemo glänser i äventyrlig Hoffmantolkning

Göteborgsoperan – Hoffmans äventyr
ur Hoffmans äventyr

När Jacques Offenbach efter hundratalet operetter och andra lättare musikverk slutligen fick till en opera för eftervärlden dog han i en hjärtattack tre månader före premiären utan att ha hunnit fullborda den. Hans Hoffmans äventyr har sedan dess lockat till allehanda bearbetningar. Den iscensättning som nu ges på Göteborgsoperan kan nog ses som en av de mer äventyrliga. Läs mer

Design drar gränsen mellan demokrati och ekonomi

En tunn bok landade i min brevlåda, på bara 80 sidor. Den handlar om exkluderande design. Kanske finns det inte så mycket att skriva i detta ämne, eller varför så tunn? Jag drar mig till minnes när Centralen i Stockholm tog bort bänkarna där människor kunde sitta och vänta på nästa tågavgång. Med ett resolut beslut avskaffade man alltså helt enkelt vänthallarna. Frågan är större än så, visar det sig. Läs mer