Det är nog lite för lätt att tjäna pengar på medioker spänningslitteratur. Nu kommer Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt med den fjärde boken i serien med kriminalpsykologen Sebastian Bergman som huvudperson, och han är lika stökig och sexberoende som han varit i de tidigare böckerna, vilket kanske gläder en och annan trogen läsare. Läs mer
Hur ger man en rättvis beskrivning av en film av Roy Andersson? En sammanfattning av handlingen vore överflödig, då den är näst intill obefintlig. Filmen är uppbyggd av fyrtio scener, där bara två karaktärer återkommer med jämna mellarum: två män i övre medelåldern som försöker sälja sina skämtartiklar. ”Vi vill bara hjälpa folk att ha det roligt” insisterar en av dem vid varje uppvisning av vampyrtänder och gummimasker. Ingen skrattar. Läs mer
Bakom en massmördare finns ett, oftast anonymt, moderskap som kan alstra frågor om orsak och verkan och om reservationslös moderskärlek. Dramatikern Malin Lindroth har i en välskriven monolog tänkt sig in i huvudet på en sådan mor, nämligen georgiskan Ketevan (Keke) Geladze, som blev Josef Stalins mamma. Texten är sannerligen satt i rätta händer. Läs mer
Det är föga förvånande att Interstellar ursprungligen var planerad med Steven Spielberg i registolen, för det blir nästan smärtsamt tydligt vid flera tillfällen att det hade fungerat så mycket bättre med honom istället för Christopher Nolan.