Lena Nymans svaghet och överväldigande styrka – porträtt av en skådespelerska

Isabel Andersson – Lena
Lena Nyman

Den gången, för mycket länge sedan nu, var det ytterligt smärtsamt för Lena Nyman att se sig omtalad som ’ointelligent kropp’ av en tung författare av Artur Lundkvists typ. Frågan i dag ställer sig snarare varför han över huvud taget kände det angeläget att formulera sig om Lena Nyman, skådespelerska i ett par filmer av Vilgot Sjöman, det var väl ändå något som låg i periferin av hans huvudsakliga intresseområden? Samtidigt säger det något om vidden av hennes genomslagskraft. Läs mer

Tuffa frågor med humorn som vapen

Regionteater Väst: Fejkflickan och På ren svenska
ur Fejkflickan. Foto Lina Ikse

Visst blev det bedårande scenkonst av vår tid.  Regionteater Väst har förlöst ännu ett par pjäser på aktuella teman, denna gång könsidentitet och rasism. Och är det nu så illa som det stundom sägs att barn i allt större utsträckning mår dåligt kan säkert såväl föreställningen ”Fejkflickan” som ”På ren svenska” bistå med bränsle till förståelsen. Läs mer

Mästerlig spaning – Instämmer i hyllningskören

Orionteatern – På spaning efter den tid som flytt
Nina Jeppson De står där och trängs i min bokhylla, alla sju delarna av Marcel Prousts romansvit, 3.486 sidor På spaning efter den tid som flytt. Tanken att se en ensam skådespelare göra 155 minuters teater av detta digra verk blev mig oemotståndlig. Nina Jeppssons ensamshow på Orionteatern i Stockholm är i alla avseenden enastående fenomenal. Nyligen hänfördes jag av ett grekiskt gästspel i Göte Läs mer

Teater + stickning=sant

misantropentröjor Att teater är så mycket mer än bara människor som framträder på en scen är vi ju alla överens om. Men att stickning och teater hör ihop är kanske lite mer otippat. I alla fall så är det så när Folkteatern i Göteborg ordnar stickcafé under rubriken ”Sticka din egen Misantropernatröja ”. Det går också att köpa stickbeskrivningar till de fantastiska tröjor som skådes Läs mer

Frida en höjdpunkt

Göteborgs Dans- och teaterfestival – Frida Ki Allo & Muyte Maker
Ur Frida Ki Allo

I ett 90 minuters multimedialt mästerverk bjöd skådespelaren Katarina Damvoglou med teatral kraft, värdig en grekisk aktör, på en utflykt genom den mexikanska konstnären Frida Kahlos dramatiska leverne i dialog med bildskaparen Robin Beer. Det är synd att behöva skriva att detta gästspel från Aten bara gavs en gång. Läs mer

Festival med fysisk dominans

Göteborgs internationella Dans- och Teaterfestival
Compagnie Diptyk

Kalas och festival är ord med förväntningar, särskilt i en stad som samtidigt firar sina 400 år. Sjukdom och inreseförbud har urholkat redan pandemianpassade program. I Bältesspännarparken lyckades ändå sex drivna hip hop-dansare skapa spänning och dynamik och Göteborgsoperans Hurricane får scengolvet att snurra ännu några föreställningar. Läs mer

Det den som måste synas måste (in)se

Henric Holmberg – Verksamhetsberättelser
Henric Holmberg foto Stefan Tell

Den underliggande nerven i Henric Holmbergs minutiösa undersökning av förutsättningarna för ett avancerat skådespeleri är uppmärksamheten på yrkets många fallgropar, inte minst de plågsamt självrannsakande frågorna: är jag en stor skådespelare, är jag känd, hur många huvudroller har jag haft…? Läs mer

Att ge upp har inte övervägts. Göteborgskvinnor i rörelse/r – Lisbeth Stenberg, Monica Påhlsson, Eva Zetterman m.fl.

I Göteborgsposten skrev man ”… en fantastisk bok. Den är ett blivande standardverk. ”Att ge upp har inte övervägts” är – enklast uttryckt – Göteborgs kvinnliga politiska historia. ” om den här omfångsrika boken. Och bättre kan det inte uttryckas. Här skriver 27 mycket olika författare – forskare och aktivister – om Göteborgs kvinnorörelsers historia. Det Läs mer

En bok som bör läsas

Eija Hetekivi Olsson – De unga vi dödar
författarporträtt

När Eija Hetekivi Olssons debutroman Ingenbarnsland kom ut år 2012 belönades den med Katapultpriset och nominerades också till Augustpriset. Men framför allt blev dess huvudperson Miira, den tuffa tjejen från Gårdsten, älskad och beundrad för sitt mod och sin uppdrivna känsla för samhällets strukturella orättvisor. Det gällde de skilda materiella villkoren och sociala förutsättningarna för förortens människor jämfört med de bättre bemedlade i innerstaden, men också hur kvinnors villkor var så systematiskt sämre än männens. Läs mer

Djärv satsning på Åstol
Stramt ödesdrama blev till bygdespel

Rosen på Tistelön – friluftsföreställning på Åstol
bild ur föreställningen

Friskt vågat hälften vunnet heter ordspråket. När den lilla bohuslänska ön Åstol skall etablera sig på teaterkartan är nog mer än så vunnet. För det gäller att också ha tumme med vädrets makter.  Av Ellen Mattsons dramatisering från 1996 av Emilie Flygare Carléns roman Rosen på Tistelön från 1842 har ett stramt ödesdrama blivit ett yvigt bygdespel med en del av den charm som ett amatörteatersällskap förmår åstadkomma med professionell ledning av regi och musik. Läs mer