Scenkonst-arkiv | Sida 15 av 80

Sanningen tar inte slut

Av Kjerstin Norén

Göteborgs Dramatiska Teater – Sokrates död

[24 februari, 2020]

Konsten, vetenskapen och politiken förutsätter det oavgjorda, skriver Horace Engdahl i en opublicerad text.
Det är något som i hög grad knyter an till Göteborgs Dramatiska Teaters senaste produktion, Sokrates död, som ställer de definitiva, utmanande frågorna till något så avgörande som hur man skall leva sitt liv utan att dö, även om man dör av det; vad säga, var tiga, hur komma fram till en smula större visdom, undvika de allra värsta fadäserna.

I en tid där man håller på att storkna av idioti och enfaldigt förnekande av de enklaste sanningar trillar den ned som en klenod av frigörelse från åtminstone några av alla dessa dumheter. Läs mer

Aktuellt och träffsäkert

Av Britt Nordberg

Masthuggsteatern – Avatarer

[20 februari, 2020]

Barnkultur Scenkonst

Aktuellt, rörande, roande och träffsäkert kan i korthet sammanfatta Masthuggsteaterns senaste pjäs, Avatarer, som vänder sig till en tonårspublik. Men än mer kan den tituleras en de vuxnas ögonöppnare till dataspelens förvirrande värld, som gör ungdomar till ”hikikomoris”. Läs mer

De vilsegångna

Av Kjerstin Norén

Misantropen efter Molière – regi: Jens Ohlin

[18 februari, 2020]

Scenkonst

Det slående med Jens Ohlins uppsättning av 350-åriga mästerdramat Misantropen från 1666, är den stora frihet med vilken pjäsen är betraktad och tagen i bruk, vilket i sin tur frigör skådespelarna som firar var sina triumfer i Folkteaterns uppsättning. (En sådan precision i skådespeleriet ser man nästan bara i biografen numera, t ex i grymt njutbara Emma, som nu är aktuell.) Läs mer

En La bohème med varm charm

Av Britt Nordberg

Göteborgsoperan – La bohème

[4 februari, 2020]

Scenkonst

Den nyzeeländske tenoren Thomas Atkins är ett fynd till rollen som Rodolfo att matcha Kerstin Avemos Mimí i Göteborgsoperans nya uppsättning av Puccinis La bohème. Innan döden avslutar deras korta och tragiska kärlekssaga har de fascinerat både för sin charm och för sin sång ihop med en varsamt lyhörd orkester. Läs mer

En sista chans
eller ”Scenkonst som terapi”

Av Britt Nordberg

Göteborgsoperan – dansverket Stoic och Wagners Valkyrian

[14 januari, 2020]

Scenkonst

Ännu en möjlighet återstår att uppleva två av Göteborgsoperans mest storslagna satsningar denna spelsäsong. Det gäller Valkyrian, som slutligen fått mig på knä inför Wagners operatetralogi Nibelungens ring, samt det hisnande dansverket Stoic av den mångbesjungne belgiske koreografen Sidi Larbi Cherkaoui. Läs mer

Poetiskt formexperiment

Av Britt Nordberg

Backa Teater – Krigerska

[13 januari, 2020]

Scenkonst

Programtexten till Backa Teaters nya föreställning Krigerska handlar om hur teatern en gång föddes i det antika Atén. Om födelse handlar också föreställningen. Men då om kvinnor i migrationens fotspår och deras tankar inför ett väntat barn. Med sinnena på helspänn fångar jag upp deras reflektioner som formuleras likt en talkör, poetiskt och suggestivt. Läs mer

På spaning i operavärlden

Av Britt Nordberg

Göteborgsoperan – Trettondagskonsert med bal

[7 januari, 2020]

Scenkonst

Jag sitter med diskret men allt mer nyfiken blick i Göteborgsoperans foajé och ser publiken strömma in, decenniets första trettondagsafton. Nedanför fållen på kvinnornas regnsäkra ytterplagg skönjer jag glansiga tyger i de mest skiftande färger och kvaliteter. Ovanför glittrar det av örhängen och halssmycken av varierande slag och valör. Ett och annat sällskap stannar till där jag sitter för att på den lediga bänken passa på att byta fotkläder från gedigna kängor och träningsdojor till eleganta dansskor och sedan dra vidare in mot garderoben för att, befriade från sin barlast, gå ut i vimlet och ståta i en kanske rätt sällan uppvisad prakt. Läs mer

Gör skådespelare med funktionshinder riktig teater?

Av Per Olof Larsson

[27 december, 2019]

Scenkonst

Är de funktionshindrade personerna på scenen riktiga skådespelare? Det är sådana frågor som Matt Hargrave ställer i sin bok Theatres of learning disability: good, bad, or plain ugly? Hargrave har följt flera teatrar där personer har en vad vi skulle kalla utvecklingsstörning eller ett intellektuellt funktionshinder samtidigt som de har en viktig roll i uppsättningen. Läs mer

Hög tid för Magnus och Patrick

Av Kjerstin Norén

Folkteatern – Madame Bovary och filmen Camorrans barn

[11 december, 2019]

Film Scenkonst

Ramlar man ned framför TV:n efter välförrättat värv sent på eftermiddagen, kan man sugas in i två program på TV 3 som bjuder på enastående nonsens av snarlikt slag: först Svenska Hollywoodfruar, därefter Lyxfällan. I den förra tycks deltagarna inte ha en susning om vilka verklighetskarikatyrer de förvandlats till, i den senare krälar stackars offer i stoftet genom en kusligt växande självinsikt om att ”det är ju inte klokt”, ”det är för dj-t”, ”det trodde jag aldrig…” osv, osv. Läs mer

Könskomik med många lager

Av Britt Nordberg

Göteborgs stadsteater, Studion – Vem är Schmitz?

[10 december, 2019]

Scenkonst

En absurditet kring kön och identitet har intagit Göteborgs Stadsteaters Studio. Det enda konkreta är själva spelplatsen, ett frukostrum på ett anonymt företag. Därutöver en hysterisk anpassningskarusell som inte riktigt lyckas nå på djupet, trots gott skådespeleri och en hel del dramaturgisk upprepningskomik. Läs mer