Är antisemitismen på uppgång igen? Frågan ställdes nyligen en artikel publicerad i NY Times (4/4-19), där dystra data lades fram. Det enkla svaret är antisemitismen både är mer frekvent och mer framträdande än för bara några år sedan. Läs mer
Det ligger nära till hands att, om inte direkt jämföra, så i alla fall ge det en tanke, varför språket i Operans dansföreställning Ministeriet för olösta känslor förvaltas så välövervägt och träffsäkert, medan sång- och framför allt dansnummer i Stadsteaterns Little shop of horrors faller till marken med ett brak. Läs mer
Det våras för Malthus, tänkaren som levde i skarven mellan 1700-tal och 1800-tal och varnade för vårt barnalstrande och den galopperande befolkningsutvecklingen. Som präst, nationalekonom och demograf tvivlade han på att jorden kunde föda allt fler parvlar utan att det hotade välståndet och välfärden. Idag är det lika men också annorlunda; barnalstrandet anses inte hota vårt skafferi eller våra allt fetare kroppar, utan riktas istället mot det kollapsande klimatet. Läs mer
Det är inte bara en helt unik uppsättning. Den ges dessutom blott ett fåtal chanser till att uppleva. Sopranen Kerstin Avemo gör två enastående kvinnoporträtt mellan dröm och verklighet i två kortoperor som fåtts att framstå som om de varit gjorda för varandra. Med David Radoks idé, regi och scenografi har skapats två märkvärdiga operasmycken. Läs mer
Mycket har sagts, mycket har skrivits om Jorge Luis Borges (1899-1986), de litterära labyrinternas mästare och förmodligen den mest hyllade nobelpriskandidat som aldrig fick priset. Nu kommer den andra samlingsvolymen av den store argentinarens verk ut på svenska, en samling texter från åren 1945-1970. Läs mer
Författaren Deon Meyer har i över tio år skämt bort oss med högkvalitativa kriminalhistorier från Sydafrika. Men årets bok Kvinnan i den blå slängkappan är inte en ”vanlig” Deon Meyer-bok. Det är en text, en berättelse, skriven på beställning för den holländska deckarveckan 2017 (Spannende Boekeweek) där en internationellt känd författare varje år bidrar med en berättelse i kortformat, här 151 sidor, som delas ut gratis i landets bokhandlare under festivalen. Läs mer
Kunde man säga att Mia Engberg är för filmen vad Anna Pettersson är för teatern? Ja, i den meningen att de på ett överrumplande sätt förändrar den konstform de samtidigt fullkomnar – så att om Anna Pettersson nyläser och i sina iscensättningar återanalyserar teaterns klassiker, bättre än någon akademisk institution (läs gender), så låter Mia Engberg filmerna hon arbetar fram hela tiden vara på väg att gå i upplösning för att ta ny form, ibland helt enkelt genom att försvinna ett tag – som när ett telefonsamtal mellan de älskande får äga rum under ’black screen’, vilket får åskådaren känna sig sitta i samma rum som dessa två mentalt befinner sig i. Läs mer
Mycket och länge har det talats om vår postfaktiska tid, allt mer befolkad av ilskna troll, alternativa faktamakare och hetsande demagoger med följen. Mycket och länge har det talats om skolans skenande brister, minskande bokläsning och kunskapsraset som vi lever mitt i, med djupnande segregationen, förflackning och polarisering. Läs mer
”Först när solen sjönk igen tuggade de var sitt piller och sköljde efter med Savanna och hennes kropp som tidigare varit glasklar av kokainet blev nu samtidigt viktlös, som en såpbubbla av skottsäker kristall. Armarna lyftes mot biltaket av sig själva och de sidenrosa lungorna vidgades tills hon fick rum i dem för hela universum så att universum för varje andetag strömmade igenom henne i sitt totala gnistrande mörker och fanns där både inom henne och utom henne utan några gränser.” Läs mer
