Det finns alltid ett angeläget ärende i Majgull Axelssons romaner. Hon problematiserar i litterär form skuld- och ansvarsfrågor när det gäller hur de mest utsatta behandlats. Det kan handla om barn som råkar ut för sexövergrepp i Sydostasien som i Rosario är död eller europeiska romer som plågas i koncentrationsläger under andra världskriget som i Jag heter inte Miriam. Läs mer
Det jävligaste vi människor kan bli utsatta för inbillar jag mig är krig, och de krig som är de jävligaste att bli utsatta för är inbördeskrigen; när medlemmar av samma familj, eller människor som varit grannar, arbetskamrater eller vänner står på var sin sida och skjuter på varandra. Vidrigt. Riktigt vidrigt måste det vara. Många är de länder vi läser och hör om som drabbats av detta förödande gissel, många av dem dessutom under långa tider. Läs mer
Vad ska vi göra åt den brunpopulistiska utmaningen? Vi som tillhör de 80 procenten som inte tänker rösta på Sverigedemokraterna, vi som med bävan och förtvivlan har åsett hur Sannfinländarna, Sverigedemokraterna, Fremskrittspartiet och Danske Folkparti har flyttat fram sina positioner. Vi som har överväldigas av suckar och grimaser så fort namn som Le Pen och Trump förknippas med frihetsgudinnor och triumfbågar. Läs mer
Jane Harper är ett intressant tillskott till de australiensiska deckarförfattare som idag finns utgivna på svenska.
Hetta är hennes debut.
En man skjuter ihjäl sin fru och sin son och därefter sig själv men sparar sin yngsta dotter. Det är öppningsscenen i en berättelse som utspelar sig i en liten stad på den australiensiska landsbygden svårt präglad av torka. Läs mer
Vad är kärlek? Kan underdånighet innefattas i ”äkta” kärlek? Går makt och kärlek ihop? Kan man älska en ”gud”? Vad är synd? Får en präst ljuga? Har vi en ”fri vilja”? När jag läser Mattias Hagbergs tredje roman, Syndavittnet (utgiven på Bokförlaget Atlas), dyker dessa och många fler frågor upp. Frågor vanskliga att enkelt besvara. Läs mer
