Lennart Sjögrens Ur människovärlden 2008 var en av de svartaste böcker jag läst, med stor desperation över ondska och död. Nu i Den stora munnen (Bonniers) är tonen dämpad och språket renat till stark avklarning inför Döden, vårt viktigaste och svåraste litterära tema vid sidan av kärleken. Hur säga något väsentligt om döden som inte redan är sagt? Läs mer

Det närmar sig hundra år sedan Adolf Hitler gav ut sin mytomspunna kampskrift Mein Kampf. Alltsedan krigsslutet har den bayerska förbundsstaten hävdat rättigheterna till boken och att den inte ska få ges ut. Men är inte det ett förhållningssätt som har blivit utdaterat i dagens nätverkssamhälle? Läs mer

Carl Larssons bilder från Sundborn, dessa emblem för svensk bondeidyll, dessa nationalromantiska bekännelser. Inte konstigt om man idag som Larssons biograf söker något slags motbild: tiden i Sundborn innebar också problem, bilderna gjordes under inre motstånd, något sådant. Läs mer

Det finns ett slags tycka synd om-inställning när det gäller kungen och hans snedsteg i moraliska och politiska ärenden som jag tycker är väldigt omotiverad. Hans dokumenterade och allom bekanta enfald används som ursäkt och förklaring när han gör bort sig, man vill se det som att han inte har kapaciteten att rätt värdera sina egna åsikter eller inse konsekvenserna av sina handlingar. Att han heller inte ”kan hjälpa” att han föddes till sitt uppdrag och sin sociala ställning får också tjäna som argument för att han inte helt och hållet kan hållas ansvarig för vad han gör. Som om inte en vuxen människa själv skulle kunna ta initiativ till att förändra en situation som är besvärande både för honom själv och för landet. Läs mer