scenkonst

topplänk.böcker

utbildning

Nora Lorek, årets fotograf

Hem/löshet – med andra ord

I boken Och likt fotografier, min älskade, våra ansikten snabbt förbleknar skriver författaren John Berger att hemmets ursprungliga betydelse var världens ontologiska mittpunkt. Hemmet betecknade det centrum varifrån man orienterade sig, den plats där världen grundades. Genom hemmet upprättades gränser utåt mot en okänd och främmande värld. Den som förlorar sitt hem, menar Berger, förlorar också mittpunkten i världen – världens grund plockas sönder och man måste “därifrån förflytta sig till en förlorad och förvirrad värld av skärvor och fragment (sid. 71).” Men hemmet upprättar gränser inte bara för vad som är centrum och periferi utan också gränser för vad som är normalt och vad som avviker. Dessa gränser talar om vad som är välbekant och hemlikt och vad som är främmande och hemskt. Det som inte hör hemma avvisas eller stängs ute. Hemmet i detta perspektiv behöver inte ha något med bostaden att göra utan syftar snarare på en blandning av tradition, kulturell identitet, tillhörighet och geografisk plats. Idag är hemmet i högre grad knutet till bostaden samtidigt som det har behållit sina betydelser av det välbekanta, normala och trygga. Våra föreställningar om hemmet är dock beroende av att det finns något som vi anser vara hemlivets motsats. Det innebär att de positiva och negativa laddningar som finns i begreppet hem också avspeglas i olika föreställningar om hemlösheten som framställs ömsom som det smutsiga, oordnade livet och ömsom i ett romantiserat skimmer som det fria, pliktbefriade livet. Den som har ett hem antas ha en plats i samhället medan hemlösa ofta framställs, i media eller hos myndigheter, som några som står utanför samhällsstrukturen. Men vad betyder egentligen hem och hemlöshet för den som inte har någon bostad? Går det att skapa ett hem utan bostad och är hemlös för dem detsamma som bostadslös? Och vad betyder ett hem för dem? Artikeln bygger på 16 intervjuer med kvinnor som är eller har varit utan bostad. Drygt hälften av dem har levt perioder som uteliggare, några under flera år. De andra har flyttat runt i olika jourboenden, hos vänner, släktingar och bekanta. Alla namn är fingerade. Läs mer

Damfotboll – från jippo till hjältedåd

Under VM i USA 2003 fick damfotbollen sitt definitiva massmediala genombrott i Sverige. Men under de första åren i slutet av 1960-talet kunde rapporteringen ofta vara både sexistisk och heterosexistisk. Läs mer

Kampen för en brasiliansk välfärdsstat

Under det senaste World Social Forum i Porto Alegre samtalade Ingmar Lindberg och Mikael Löfgren med ett antal personer från den Lula närstående fackföreningen CUT. Det handlade om politik i allmänhet och Lula i synnerhet. En fråga i det samtalet har förföljt mig sedan dess. Den formulerades ungefär såhär: ”Ni, Ingmar och Mikael, har någonting oerhört viktigt att lära oss – Vi vill veta hur ni i Sverige lyckades bygga en välfärdsstat”. Läs mer

Öppna möten med medietrappan

Ett antal mediekritiska seminarier för allmänheten. Samtliga möten hålls på restaurang Trappan, Folkets Hus, Göteborg Läs mer

Hemlöshet effektiv piska för alla andra

Ju mer man sätter sig in i hur olika organisationer och myndigheter agerar i hemlöshetsfrågan desto tydligare blir bilden.
Det handlar endast om att nära den egna organisationen. De utsatta hamnar i ett sorts påtvingat kundförhållande till en växande marknad. Läs mer

In a dark and northern country

IN A DARK AND NORTHERN PLACE
Manus och regi: Mattias Andersson
Urpremiär på BACKATEATERN 27 augusti 2005
Scenografi och kostym: Heidi Saikkonen
Ljus: Peter Moa
Mask: Hanna Elwe
I rollerna: Mats Blomgren, Ylva Gallon, Åsa-Lena Hjelm, Gunilla Johansson, Joel Kinnaman, Kjell Wilhelmsen
Musiker: Stefan Abelsson, Anders Blad, Daniel Ekborg, Mats Nahlin, Krister Nylander, Jonas Redig/ Stefan Kirchhoff
Från 11 år Läs mer

Hustruskolan

HUSTRUSKOLAN
Av Molière
Översättning: Lars Forssell
Premiär på Göteborgs Stadsteater, Stora Scenen d 26 augusti 2005
Regi: Daniel Benoin
Biträdande regi: Paul Chariéras
Scenografi: Jean-Pierre Laporte och Daniel Benoin
Kostym: Lili Riksén
Ljus: Daniel Benoin/ Mikael Seidemo
Mask och peruk: Gunnar Lundgren
Dramaturg: Per Arne Tjäder
Medverkande: Puck Ahlsell, Ralph Carlsson, Eivin Dahlgren, Fredrik Evers, Sven-Åke Gustavsson, Johan Karlberg, Guje Palm, Sara Sommerfeld Läs mer

Mycket mer än dans

Förutom en dans kan tango tydligen vara allt ifrån en maträtt, till ett tyg, till en sång eller filosofi. Och efter vad boken berättar – grymt beroendeframkallande. Jag kan förstå det. Efter att ha läst Tango är jag på väg att börja dansa. Läs mer

Mot likgiltigheten

Som en dagbok, i ett slags vågrörelse fast med växlande våglängder skriver Erik Wijk. Mer som en journalist än författare. Litet av Jan Myrdal eller Bodil Malmsten. Modigt, utelämnande och pretentiöst. Visst finns han i tiden, och visst gisslar han tidens tecken och tidens medlöpare i media och bolagsrum. Läs mer

Underkant – nr 3 2005

En vacker och kanske drömsk dikt av Anna Irekvist. Det uttänjda ljuset – en föraning av den svenska sommaren?
Red/ Peter Johansson, skalman.is@home.se Läs mer