Årets fotograf 2022: Alison De Mars [mar]
Mars – Tjernobyl – Jag har alltid fascinerats av övergivna platser, och 2012 besökte jag en av de mest kända: Tjernobyl/Pripjat. Bilderna resulterade i en utställning, Too Close For Comfort. Titeln speglar platsens obehag – dels i form av den osynliga radioaktiva strålningen, men framförallt de fysiska spåren av en enorm mänsklig tragedi. Läs mer
Det barnen upplever och ser
Mike Mills – C’mon c’mon, Kenneth Branagh – Belfast
I förlängningen av söndagens Godmorgon världen, hör jag på avstånd ytterligare en krigskommentar av en reporter, som påpekar vilken gemenskap som uppstått genom angreppet. Hur folk samlas på stationer och i skyddsrum, pratar med varandra, är tillsammans. Är detta vad man brukar kalla en riktigt dum svensk?! Läs mer
Kvinnans villkorliga frigörelse – i verklighetens ödesdigra perspektiv
Audrey Diwan – Omständigheter, Nathalie Álvarez Mesén – Clara Sola
Det är så lätt att glömma, att det i ett historiskt perspektiv inte alls är särskilt länge sedan aborten blev ett fritt val för kvinnan i den västerländska kulturella sfären (i vårt land 1975), och att det är en rättighet som långt ifrån slagit igenom här heller, speciellt inte om man med ’här’ också vill omfatta katolska länder eller varför inte USA, där abortmotståndarna inte är främmande för att ta till vapenvåld i sina passionerade protester mot det våld de anser det ofödda barnet faller offer för. Läs mer
Metateater som mer roar än oroar
Göteborgs Stadsteater – Mordet på Marat
Vore det inte för Jacques-Louis Davids klassiska idolporträtt av sin vän Jean Paul Marat, dödad i badkaret, hade dennes namn troligtvis varit glömt bland de många andra som togs av daga under franska revolutionen. Troligen hade inte Peter Weiss under det politiskt turbulenta 1960-talet fått idén till det drama som nu satts upp på Göteborgs stadsteater. Frågan är hur den tolkningen lyckas landa i dagens politiska förvirring utom att mer roa än oroa. Läs mer
Storslaget drama med naturen som medaktör
Göteborgsoperan – Herr Arnes penningar
Så har teatrarna åter kunnat fylla sina salonger och publiken var inte sen att inta såväl Göteborgs stadsteater som Göteborgsoperan för säsongens första premiärer utan restriktioner. I båda verken är det unga kvinnor som står i fokus: Charlotte Corday på väg att mörda revolutionsivraren Marat i en uppsättning som raljerar bort allvaret och Elsalill, som offrar sig själv på kärlekens altare i en storslagen iscensättning. Läs mer
Vi letar efter skräp i litteraturen
Den två år långa pandemin har – med ett otroligt stort behov av ansiktsmasker, plasthandskar, vaccinsprutor m.m. – gjort sopproblematiken än värre. Vår värld och samtid stöts och blöts ofta även i litteraturens värld. Men på temat sopor har jag bara stött på enstaka och mycket små fragment. Finns det någon skönlitteratur med fokus på sopor och hur hanteras i så fall denna skräplitteratur? Läs mer
Skapa ett Skanstorget för framtiden!
Skanstorget i Göteborg har sedan det först anlades 1898 haft en spännande historia. Så tidigt som 1874 hade marken avsatts som öppen plats. Skanstorget blev en tid mycket livaktigt både som salutorg och som mötesplats för arbetarrörelsen och andra folkliga rörelser. 1941 i andra världskrigets inledningsskede revs Saluhallen i dess mitt. Några år efter kriget 1948 då saluhallens källarvåning slutligen rivits kom torget att präglas av ett medvetet valt provisorium som består än idag. Läs mer
Till de oskyldigas förbannelse
Om barndom iakttagen utan filter
Eskil Vogt – De oskyldiga
Under den filmfestival som så strålande kunde genomföras pandemin till trots kunde bland annat ses några filmer om barndomens plåga och förbannelse, filmer om mobbing, om barnhemstillvaro. Belgiska Playground om skolgården som en kamparena, dansk/svensk/fiinska A Hourse Made of Splinters om den tröstlösa ensamheten utan familj, gänglivets oförsonliga grymhet på en liten ort i svensk/norska 12 bragder eller varför inte finsk/tyska The Mission om amerikanska ungdomars skyddslösa värvning som missionärer för Jesu Kristi Kyrka, Sista Dagars Heliga eller Sjundedagsadventisterna i främmande land. Läs mer
Gränsar till det banala
Niko Erfani – Varv
Mina fördomar får mig att till en början läsa dikterna som en ung kvinnans känslor, tankar och ord till ett manligt du, gissningsvis en pojkvän. Eller en före detta pojkvän som det verkar. Men så vid andra läsningen framträder något annat än det jag först tyckt mig se; duet, han, är troligare en far. Vissa stunder frågar jag mig om det har någon betydelse, men det har det absolut. Läs mer