Man lämnar aldrig Skogen besviken. Scenen på Masthuggsterassen erbjuder inte bara föreställningar med överraskande skönhetsvärden, den när också tanken, båda ting som gör att man uppsöker platsen med förväntan som man ett par timmar senare fått infriad – hur ofta kan man säga något sådant? Läs mer
När Expressens legendariske, nu tyvärr bortgångne, litteraturkritiker Nils Schwartz år 2011 recenserade Tomas Bannerheds Korparna inledde han recensionen så här: ”Tomas Bannerheds Korparna är den bästa svenska debutroman jag läst på länge, men det är åt helvete för mycket fåglar i den.” Läs mer
Gorki Glaser-Müllers (född i Chile 1973) film Children of the Enemy har en urstark grundkvalitet genom att den segdragna process morfadern Patricio Galvez genomlider för att nå sina sju barnbarn och sedan föra dem till Sverige, motsvaras av en utmanande långsamhet i filmens egen rytm. Man går med på den bristande underhållningsfaktorn till förmån för en möjlighet till inlevelse i en situation som inte kan beskrivas som annat än djävulsk. Läs mer
Ämnet stödröstning (taktikröstning) har åter tagits upp i ett radioinslag (Studio ett, SR, den 2 mars). Det framhölls att upp till 20% i svenska riksdagsval röstar på ett annat parti än det de egentligen tycker bäst om, för att rädda detta över 4-procentsspärren. Detta innebär en sorts konstgjord andning för dessa partier framhöll man, och är därmed ett demokratiskt problem. Läs mer
Allt sedan coronautbrottet har en strid ström böcker försökt skildra det besvärliga tillstånd vi befinner oss mitt i. Titlarna har tagit avstamp i den kollektiva upplevelsen av kris, att vi lever i en brytningstid och att den fortsatta utvecklingen är oviss, men också öppnar för större förändringar av samhället Läs mer
Surik Amosdotter är ett sant original, en vardagsfilosof med livet som sin hobby. Han lever allena i sin stuga Utifälla. Somrarna tillbringar han gärna i en stenvälvd jordkällare. Med glimten i ögat fnular han kring livets vedermödor och allt mellan himmel och jord. Han uppskattar tittarnas frågor och delar frimodigt med sig av tänkta och otänkta tankar. Läs mer
”Platserna, händelserna och personerna i den här boken är verkliga. Ingenting är uppdiktat; varje gång jag föll in i mina gamla romanförfattartakter och hittade på, kände jag mig tvungen att förstöra det jag hittat på.”
Så inleder Natalia Ginzburg sin ”roman” Familjelexikon, för roman står det trots allt på bokens framsida. Läs mer
Under pandemiåret har det ofta sagts att vi behöver konsten och litteraturen som mest nu. Som ett sätt att förhöja, trösta och sätta perspektiv på det vi går igenom. Men kriser är inget nytt utan har präglat alla tider och människor. Ett krisfritt människoliv är svårt att föreställa sig utanför den glättiga reklamen och utopiernas nya sköna världar. Läs mer
