Hela Per Olov Enquists författarskap har varit präglat av ett oupphörligt behov av att förstå. Förstå vad som låg bakom utlämningen av de baltiska flyktingarna efter andra världskriget (Legionärerna, 1968). Förstå motståndet mot arbetarrörelsen i Västerbotten i början av århundradet (Musikanternas uttåg, 1978). Förstå Hess (Hess, 1966). Förstå en kvinnas bindning till religionen och en mans till idrotten (Sekonden, 1971). Läs mer
”När upphör ett krig? När kan jag säga ditt namn och låta det betyda bara ditt namn och inte vad du lämnar efter dig?”
Eller som det står på baksidan av Anna Takanens litterära debut, Sörjen som blev, ”Det tar fyra generationer innan ett krig går ur en familj.”
Vietnamkriget fick mer konsekvenser än en fruktansvärd mängd döda och skadade soldater och civila, sönderbom Läs mer 
Under pandemin som råder har riksdagen visat hur snabbt man kan förbättra A-kassan, man har höjt maxtaket och miniminivån väldigt snabbt. De som uppbär A-kassa är en röststark och viktig väljargrupp och därför har man skyndat sig att gå dem till mötes när de påpekar det orimliga i att kunna försörja sig på de låga ersättningsnivåerna. Kanske är det nu dags att tänka på en grupp med ännu lägre ersättning? Jag tänker på oss som uppbär sjukersättning. Läs mer
Detta är en bok om den sista akten i Fritiof Nilsson Piratens liv. Ingen hade hittills skrivit om den, men Jan Sigurd har nu gjort det –med den äran.
Över 200 personer finns listade som intervjuade i slutet av boken. Som är fullspäckad med anekdoter och minnen via andras berättelser och vittnesmål om denna mytomspunna författare. Läs mer
”Ensamheten är en varg” skrev jag i en dikt en gång,
”Den slipar sina tänder
mot ensligheten
göder sin farlighet
ur föraktet”
Ja, ensamheten är ett fenomen och tillstånd som fascinerar såväl som skrämmer, och kan vara gravt stigmatiserande för den som drabbas. Det finns en rad olika ensamheter; fysisk, känslomässig, intellektuell, erotisk, existentiell. Och det finns många ensamma i världslitteraturen och då kanske företrädesvis män. Läs mer
För att göra det enkelt och tydligt: är du det minsta intresserad av inbördeskriget på Nordirland, av ”befrielserörelsers” inre dynamik och vilket pris dess medlemmar får betala så är detta BOKEN att läsa. Även om befrielserörelser inte nödvändigtvis alltid ser ut eller har sett ut som IRA Provos, varken i sin praktik eller teori, så finns det en allmängiltighet i berättelsen om hur människor påverkas av att ta andra människors liv. Läs mer
Malin och Tomas och deras barn Joel och Viggo bor tillfälligt i Istanbul, inte långt från Bosporens svartsmutsiga vatten. Mannen Tomas är filmare som för SVT:s räkning är där för att täcka det oroliga och instabila Mellanösternområdet tillsammans med olika reportrar (tiden är 2015), fru Malin är författare och håller dessutom kurser i kreativt skrivande, just nu på distans. Läs mer
Den 18 augusti 2004 hörde jag första gången begreppet ”immateriellt kulturarv”. Jag satt, precis som åskådare gjort så där 2.700 år tidigare, på en grässlänt i Olympia för att se den olympiska gren som skulle avgöras där de olympiska spelen en gång inleddes, och det på en stadion som knappt förändrats sedan dess. Inte en enda svensk deltog och grenen inte den mest publikdragande, nämligen kulstötning. Men evenemanget visade sig särskilt ha väckt Unescos intresse. Läs mer
Låt mig uttrycka det först som sist – det här är en problematisk bok att recensera.
Det är en intressant bok, Peter Pomerantsev är en intressant skribent och ämnet/ämnena är högaktuella. Han skriver om trollfabriker, om kampen för demokratin, om modern krigsföring där informationskriget oftast är viktigare än det reella kriget på marken, om en värld där det inte längre finna visioner att slåss för, om vem som bestämmer dagsordningen och identifierar vad och vem vi tillhör och i vems intressen och slutligen några funderingar om framtiden. Läs mer
En så otidsenlig sak som att behöva sprätta upp en ny bok. Så jag sprättar, men inser tämligen omgående att jag använder en för vass kniv, det blir alldeles för fina snitt. Borde man inte sprätta så man ser såren och ärren? För här finns både sår och ärr ”alla som någonsin varit inne i mig har lämnat sårskorpor och ärr efter sig”. Det är en obehaglig bok som Arazo Arif skrivit, mörkret inuti och fukten. Dikter som stundvis balanserar på gränserna, men som ofta trillar över dessa gränser. Ner i obehaget. Läs mer