Tjugoen skilda texter

Jag läser det hela som en samling noveller även om det tydligen är en roman. Det handlar om ett gäng människor som på diverse sätt är förbundna med varandra. En del av dem får prata ut i ett eget kapitel med deras namn som titel, några återkommer vid ett eller flera tillfällen. Jag läser som noveller för det är så texterna känns och ser ut, det romanlika finns enbart i att de kopplas samman. De är makar och barn, älskare/älskarinnor, läkare, syskon, svägerskor/svågrar, arbetskamrater och klienter, eller yrkesfolk de råkar på. Läs mer
Berörande men lätt överlastad roman

Vem är eller blir man utan minne, utan sina minnen? ”Minnena är inte enbart mitt förflutna, utan dem kan jag inte förstå vad som händer och vad som kommer att hända, det finns ingen mening för här och nu, jag har ingen riktig identitet, jag är ingen riktig människa, jag har bara ett presens utan struktur.” Läs mer
Det finns fortfarande ett hål på den svenska kokboksmarknaden

När Natur & Kultur nu ger ut en kinesisk kokbok, egentligen två men mer om det senare, så slår det mig att det finns ett hål på den svenska marknaden, ett utrymme för en modern kinesisk kokbok med ett modernt tilltal bortom de rena receptsamlingarna.
Jonas Crambys Kinamat varje dag är en sådan bok. I min värld handlar en modern kokbok alltid om tilltalet och vilken berättelse som är knutna till recepten. Läs mer
Don Quijote nr 6: Lekfull kostymteater med kulturpolitisk satir

Två av åtta etapper återstår av Folkteaterns Don Quijote-maraton. Sjätte avsnittet blev en återkomst till boken efter femte ronden, Outside the Box, som ägde rum utanför både huset och boken. Efter tre dagars repeterande bjöds nu på riktigt fyndig och lekfull kostymteater, kryddad med dispyt om såväl skådespelarkonsten som aktuell kulturpolitik. Läs mer
Vackert språk skapar distans till det svåra

Stilig prosa om viktiga saker

Det är stundvis någonting märkligt med den här berättelsen. Långa stunder undrar jag var de befinner sig, är det ett verkligt landskap, riktiga städer? Sällan eller aldrig några andra människor, knappt ens i periferin. Det är kallt och mycket snö och ett jagat uttryck över texten. Men så kommer jag till det sista kapitlet, och där sitter en av huvudpersonerna och spelar tv/dataspel. Ett sånt där man jagar och skjuter på varandra som verkar vara så vanligt i den kulturen, där man följer personen från en subjektiv kamera, ser de stiliserade och avskalade miljöerna med deras ögon. Läs mer
Den förste i förläggarfamiljen Bonnier

I september 1835 anlände en knappt femtonårig judisk bokhandlarson från Köpenhamn till Stockholm. Två år senare gav han ut sin första bok.
Vid sin död år 1900 hade han en gång för alla etablerat sig som Sveriges störste och främste förläggare av skönlitteratur.
I den här boken får vi ta del av hans liv och skapandet av Bonniers förlag. Samtidigt som svensk 1800-talshistoria flimrar förbi på ett stimulerande sätt. Läs mer
Teaterprojekt utan motstycke

Efter en första förvirrande introduktion, därpå en helt galen orgie i teaterblod, sitter jag hemma och upplever en fyra dagars livestreamad maratonläsning av själva boken. Första delen bör vara avverkad onsdag-torsdag och jag undrar i mitt stilla sinne om inte Folkteaterns och Erik Holmströms Don Quijote-projekt hör till de djärvaste och galnaste som uppstått inom svensk scenkonst i coronans spår. Läs mer
Miniporträtt av två konstnärer

De möts vid sex tillfällen, året är 1969 och Agatha Christie skall fylla åttio. Hennes man och dotterson vill att den stora författaren skall porträtteras lagom till födelsedagen. Och de frågar den österrikiske konstnären Oskar Kokoschka, som just befinner sig i England, om han kan tänka sig att måla deckardrottningens porträtt innan han återvänder till Schweiz där han numera bor. Det är premissen för Agneta Pleijels nya roman, Dubbelporträtt, och att de båda till en början ställer sig ovilliga till hela idén. Läs mer