Ännu en möjlighet återstår att uppleva två av Göteborgsoperans mest storslagna satsningar denna spelsäsong. Det gäller Valkyrian, som slutligen fått mig på knä inför Wagners operatetralogi Nibelungens ring, samt det hisnande dansverket Stoic av den mångbesjungne belgiske koreografen Sidi Larbi Cherkaoui. Läs mer
Programtexten till Backa Teaters nya föreställning Krigerska handlar om hur teatern en gång föddes i det antika Atén. Om födelse handlar också föreställningen. Men då om kvinnor i migrationens fotspår och deras tankar inför ett väntat barn. Med sinnena på helspänn fångar jag upp deras reflektioner som formuleras likt en talkör, poetiskt och suggestivt. Läs mer
Jag sitter med diskret men allt mer nyfiken blick i Göteborgsoperans foajé och ser publiken strömma in, decenniets första trettondagsafton. Nedanför fållen på kvinnornas regnsäkra ytterplagg skönjer jag glansiga tyger i de mest skiftande färger och kvaliteter. Ovanför glittrar det av örhängen och halssmycken av varierande slag och valör. Ett och annat sällskap stannar till där jag sitter för att på den lediga bänken passa på att byta fotkläder från gedigna kängor och träningsdojor till eleganta dansskor och sedan dra vidare in mot garderoben för att, befriade från sin barlast, gå ut i vimlet och ståta i en kanske rätt sällan uppvisad prakt. Läs mer
Jag tror att empati i grunden är det som håller ihop världen. Om det inte fanns medkänsla mellan oss människor skulle nog den djungelmentalitet en del inbillar sig styr oss verkligen vara det som styr. Enligt mycket av den moderna forskningen kring homo sapiens och hur vi blev som vi är är det just förmågan och viljan att samarbeta som sägs vara det som gjort att vi som art överlevt så länge som vi gjort. Läs mer
Ramlar man ned framför TV:n efter välförrättat värv sent på eftermiddagen, kan man sugas in i två program på TV 3 som bjuder på enastående nonsens av snarlikt slag: först Svenska Hollywoodfruar, därefter Lyxfällan. I den förra tycks deltagarna inte ha en susning om vilka verklighetskarikatyrer de förvandlats till, i den senare krälar stackars offer i stoftet genom en kusligt växande självinsikt om att ”det är ju inte klokt”, ”det är för dj-t”, ”det trodde jag aldrig…” osv, osv. Läs mer
En absurditet kring kön och identitet har intagit Göteborgs Stadsteaters Studio. Det enda konkreta är själva spelplatsen, ett frukostrum på ett anonymt företag. Därutöver en hysterisk anpassningskarusell som inte riktigt lyckas nå på djupet, trots gott skådespeleri och en hel del dramaturgisk upprepningskomik. Läs mer
Stig Dagermans roman ”Bränt barn” som kom ut 1948, här i amerikansk-engelsk översättning från 2013. Översättaren är lärare på universitetet i Oregon och har studerat skandinavisk litteratur och film. En nattfjäril som dras till eldens låga, är titeln på engelska. En nattfjäril som ju är detsamma som en mal som finns i garderober. Läs mer
”I det vita, bland alla de vita tingen, kommer jag att andas in det sista andetag du gav ifrån dig.”
Det är smärtsamt vackert och poetiskt och vitt nästan rakt igenom. Men det vita kontrasteras effektfullt mot det mörka; de mörka ögonen, den svarta jorden, sorgens tunga slöjor. Den gasvävsomslutna tunna romanen, Den vita boken, utgår från färgen vit och är en sorgesång över en död syster. Tre år innan berättarjaget föds hade modern fått ett annat barn, en flicka som dog efter två timmar i livet. Den första timmen med ögonen slutna, den andra med dem spöklikt öppna. Sedan sveps den lilla kroppen i vita lindor och ett vitt skjorttyg, innan den grävs ner i jorden. Läs mer
Sex starkt individuella konstnärskap har stämt möte i Trollhättans konsthall i ett utställningsprojekt kallat Dialog. Det är en fortsättning av det som visades på Not Quite i dalsländska Fängersfors i somras. Även för den som tog tillfället i akt då, finns goda skäl att nu bege sig till konsthallen i det gamla Nohabområdet för att uppleva hur en idé mognat och utvidgats. Läs mer
En mulen novemberdag, en vanlig måndag. Glad och nöjd efter en fin helg i Karlstad, Vänersborg, Tösse och sist men inte minst Trollhättan. Borta bra men hemma bäst. Sitter på min favoritplats i vardagsrummet framför vårt vardagsrumsfönster och skriver. När jag lyfter blicken ser jag ut mot villaområdets tak och längre bort skymtar IFK Trollhättans fotbollsplaner och ännu längre bort syns banvallen där tågen mot Göteborg far iväg. Det tar bara 38 minuter med tåget till Göteborg från Trollhättan. Många Trollhättebor pendlar till Göteborg, de både jobbar och studerar där. Läs mer