Efter semlan – Dags för fastan 2.0
Nyss inträffade fettisdagen, eller semmeldagen som den också kallas. Konditorier fylldes av pösiga bullar, medier av semmelrecensioner och på radion pratade måltidsforskare och antropologer om semlor. Även privatdetektiv Ture Sventon hamnade i fokus, världslitteraturens främste semmelätare. Eller så nämndes den fatalt matglade semmelkungen Adolf Fredrik, monarken som enligt legenden åt ihjäl sig på just semlor – eller hetvägg – i slutet på 1700-talet. Läs mer
Födande – om arbete och kropp
Jag sitter i min barnlösa, efter många år av anorexi närmast infertila, kropp och tittar på HBOs filmatisering av Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale. Min position gör att jag har lättare att identifiera mig med Yvonne Strahovskis gestaltning av Serena, hustrun som inte kan föda själv, som tillhör den religiöst dominerade överklass som styr landet. Läs mer
Kristersson metaforernas mästare
Krutröken har skingrats, studiolamporna slocknat och kakelresterna har sedan länge sopats upp från golvet. Det blev ingen Vuxen i rummet. Ingen Ulf Kristersson som statsminister. Ingen ny borgerlig regering ledd av Moderaterna, i armkrok med Kristdemokraterna, flankerade av de andra borgerliga partierna och med Sverigedemokraterna som en blåbrun gädda i vassen. Läs mer
Har svensken bristande språkkänsla?
November och höst glider över i senhöst. Landskapet tonar över i gråskalor. På pendeltåget slöläser jag reklamskyltar. Black Friday och Halloween, Sales och Best buy, International calls and Free upgrade. Hemma kommer småbarn förbi som ska tricka eller treata. Ett barn får treat och utropar Yeeees! Läs mer
Hur länge varar en valsmälla?
Frågan kommer över mig när jag cyklar genom Humlegården, på den femte dagen efter valet. Runt omkring mig i den höstgulnande parken sitter valaffischerna kvar, en Ulf Kristersson som håller i sina glasögonskalmar och stirrar rakt fram, en Löfven som talar om trygghet, en Jan Björklund som vill ha mer EU, en Annie Lööf som vill framåt. Läs mer
Vilken väg väljer Sverige?
Det sägs ofta att den svenska politiken favoriserar svala kamerala politiker. Att torr och kontrollerad vinner över yvig och pompös. Att de karismatiska politikerna som håller yviga och känslosamma tal, sällan har så mycket att hämta här. Att det är viktigt att hålla koll på siffrorna och hålla sig strikt och stramt till sakpolitiken. Att den svenska politiken snarare belönar en Fredrik Reinfeldt än en Håkan Juholt. Att Sverige varken liknar USA eller Frankrike, när det kommer till vilken politikertyp som premieras. Läs mer