Konsten att få teatern att äta sig in i verkligheten på ett adekvatare sätt än filmmediet är vad regissören, dramatikern, teaterchefen Mattias Andersson utvecklat till något av en egen genre.
Hans senaste verk, Nordic Crime, om förövare och offer, har ersatt våldsamma bilder med något av en filosofisk värdegrund. Läs mer
Jag har ett speciellt tydligt minne av en uppsättning av Don Juan på scenkonstcentrat La Cartoucherie de Vincennes utanför Paris, Théâtre du Soleils hemort på 1970-talet, men det var inte en uppsättning av Ariane Mnouchkine eller på hennes teater utan på en av de andra scenerna som jag i ögonblicket inte finner namnet på. Det kan också vara likgiltigt, det var den dråpliga öppningen som etsade sig fast, den inneboende tragikomedin i Molières drama: Läs mer
När den tyske författaren Thomas Mann efter andra världskrigets slut återvände till sitt hemland för att resa runt och föreläsa, blev han snart uppsökt av en amerikansk tjänsteman som varnade honom för att besöka den sovjetiska zonen, den del av Tyskland som höll på att omdanas till den kommunistiska republiken DDR. Ett besök av Mann skulle kunna ge den nya statsbildningen en kulturell legitimitet, vilket amerikanerna fann ytterst olämpligt. Läs mer
Kan Israel bli en demokrati i framtiden? Det är frågan som Boehm ställer. Han skriver om möjligheter för att palestinier, med israeliska pass, under ockupation i Palestina och flyktingar samt Israeler av judisk börd, eller judar i världen som vill leva i Israel, ska kunna leva i ett demokratiskt land med samma lagar, samma mänskliga och medborgerliga rättigheter. Läs mer
Det torde vara en skillnad som mellan natt och dag på hur olika generationers uppfattning om Dag Hammarskjöld ser ut. För mig har hans död 1961 etsat sig fast som ett evighetsminne, då min äldste kusin lockats till FN-tjänst i Kongo p g a skolsvårigheter till följd av en tidig polioskada, varför flygolyckan som tog Hammarskjölds liv försatte hela familjen i skräck för vad som måtte hända vår älskade släkting. Han överlevde med fruktansvärda erfarenheter i behåll och åkte därefter aldrig utomlands igen. Läs mer
Damon Galguts ”Löftet” utspelar sig i Sydafrika åren strax före och strax efter apartheidsystemets sammanbrott och i centrum för handlingen står den vita familjen Swart. I inledningen reser den trettonåriga Amor Swart från internatskolan och hem till familjens gård. Hennes mor Rachel har avlidit, och uppslutningen till begravningen ger Damon Galgut ett utmärkt tillfälle att introducera familjen och dess bekantskapskrets. Läs mer
En människoklump mitt på scenen, som inte rör sig, varken klumpen eller scenen. En situation där klichéerna studsar mot varandra för att skapa ett slags meningslöshet över hela företaget: ingen är ju fri att förflytta sig eller utvecklas, det är de absolut existensiella villkoren som råder och säger, att människans handlingsfrihet är i verkligheten ytterligt begränsad, begränsad att surra över denna påtvingade inskränkthet, lika ofrånkomlig som oundviklig. Människans frihet är en gigantisk illusion som må ha byggt både världsbilder och institutioner omkring kunskap om livsvillkoren vi innerst inne inte har. Läs mer
Den svenska skolan är ett världsunikt, extremt experiment. De reformer som skulle ge mångfald har i stället lett till att stora skolkoncerner allt hårdare segregerar elever i jakten på vinst och marknadsandelar. Förlorarna blir barnen, och i förlängningen demokratin. Läs mer
Att marginaliserade grupper med kulturella medel omvandlar sin livserfarenhet till ett bättre liv är inget nytt.Vi har sett det hos arbetarförfattarna, jazz-, blues- och soulartister och nu senast hos rapparna. Men om det hos de tidigare grupperna fanns socialt medvetande och budskap, vad står dagens gangsterrappare för? Läs mer
