Mona har blivit rent paranoid, ser hur folk runt omkring konspirerar och pratar om henne. Och inte förstår hon vad det är för barn de lägger på hennes mage, vem mannen är som hon tydligen bor med, i en lägenhet hon inte känner igen. Hon känner inte ens igen sitt eget ansikte i spegeln. Och denna infernaliska trötthet. Läs mer
I tider av radikalfeministiska utsagor om sexuellt aktiva mäns latenta benägenhet till brott, alternativt själva kärleksaktens potentiellt brottsliga innebörd, kan det vara intressant att studera tre aktuella porträtt av hur unga män är en känslomässigt drivande konstant i förhållande till kvinnor där de befinner sig i ett åldersmässigt eller socialt underläge. Läs mer
Driven av abstinens efter levande konstyttringar begav jag mig, med all respekt för den scenkonst som nu låtit streama föreställningar för att nå fram till en publik, ut i Göteborgs nedtonade gatuliv för att uppleva ett fysiskt möte med konstnärliga uttryck, som ändå visade sig existera. Läs mer
Det är så gruvligt mörkt och kallt. Men det är också kryddat med svart humor och mjuka detaljer i denna rasande begåvade romandebut.
Marieke Lucas Rijneveld föddes i Nederländerna 1991, hen debuterade med en diktsamling 2015. Tre år senare publicerades Obehaget om kvällarna, som nu föreligger i fint fångad översättning av Olov Hyllienmark för Tranan. Romanen fick 2020 det prestigfyllda Booker International Prize. Läs mer
