Visar man upp ett gevär på scenen skall det avfyras i fjärde akten, ansåg Tjechov. Det är man inte lika säker på i 33, rue Vandenbranden, som bygger dramaturgin på ett osäkrare koncept, genom vilket föreställningen trollbinder åskådaren. Läs mer
Den första association man får genom Åke Parmeruds ljudbild till hans och Mireille Leblancs verk MetamorPhos är den av oändlig tid. Det ligger det också en trygghet i. Läs mer
Scenbilden framhäver ett förhållande i tiden, en tid av maktkamp på flera nivåer.
Den visar ett slutet rum, maktens centrum, men rummet speglas samtidigt i en stor tavelbild, vars motiv befinner sig på ett sluttande plan, eller i sjönöd, vilket sätter allt i gungning. Läs mer
Vissa böcker brinner snabbt som i ett bokbål. Men Ensam i Berlin som kom ut 1946 har fortfarande något intressant att säga till oss idag om nazismens maktutövande. Läs mer
Hjälten i Zac O’Yeahs kriminalroman Operation Sandalwood är hittebarn och växte upp med sin styvfar (får man väl kalla honom) onkel Mamool efter att ha tagits om hand under en stol på biografen Majestic i Bangalore. Läs mer
Två gamla gubbar, en katt och en val. Det är den ovanliga rolluppsättningen i, den på svenska nyss utkomna, Den gamle och valen av norske Stian Hole. På norska kom den redan 2005 och fick då pris som bästa debutantverk av Kultur- och kyrkodepartementet. Läs mer
Det finns ögonblick av absolut poesi i Don Quijote, mellan Thomas Nystedt och Per Sandberg i rollerna som titelfiguren och Sancho Panza, i gycklarnas och musikanternas romantiska serenader och diverse påhitt. Läs mer
Det som ger Tony Kushners prisbelönta pjäs Angels in America tyngd är den centrala placering han givit beryktade advokaten Roy Cohn och hans roll under famösa McCarthy-rättegångarna. Inte minst filmeliten blev ansatt. Läs mer
