Yahia Yaïch amnesia
Plötsligt hyschar folk i salen. Jag fattar först inte varför. Lamporna har ännu inte släckts och scenen är helt tom – svart, djup, mörk. Sedan ser jag dem: män i svarta kostymer och vita skjortor, och sobert klädda kvinnor – också de i svart. De har ljudlöst uppenbarats på båda sidor om oss. I en lång rad skymmer de utgången. De låter blickarna svepa över oss i publiken – ler oroväckande förföriskt mot oss. Det är alldeles tyst i salen när de svepande rör sig fram mot scenen och ställer sig på led framför den med ryggarna mot oss. De stirrar in i mörkret som om de ser något där som vi inte ser – något fascinerande, en betydande händelse… Kanske ser de revolten som snart kommer att ske. De vänder sig om och riktar återigen sina gåtfulla leenden mot oss innan de glider upp på scenen. Läs mer