Ett sätt att bli berömd på, har det sagts, är att skapa ett nytt begrepp. Freud gjorde det med libido, Max Weber med karisma och Marx med alienation (även om han lånade det från Hegel). Émile Durkheim skapade anomi. Det är både välkänt och märkligt okänt. Befriat från sin torra sociologiska dräkt vore det värt en renässans. Sammansatt av grekiskans a, icke och nomos, lag, och med en bestämd historia under senantiken, betyder det laglös, regellös. Mer precist står det för ett tillstånd av desorientering och förvirring utlöst av samhällets brist på sammanhållande normsystem. Läs mer

Somliga menar att hälsa och kultur inte hör ihop – det anser däremot vi, skriver Maria Larsson och Lena Adelsohn Liljeroth. De välkomnar planerna på ett nytt centrum för kultur och hälsa vid Göteborgs universitet. Läs mer

Var sjukdom har sitt skri för sig – men hälsan tiger still. Säger ordspråket.
Tanken på en forskande praxis kring paret ”Kultur och hälsa” vänder upp och ned på denna sanning: hälsan ska tala, hälsan är en fråga om att kunna tala, obemärktheten ska göras bemärkt. Läs mer

Vad kan vi veta om andra kulturer än vår egen? Inom kunskapsantropologin studerar man de filter och tolkningsramar som påverkar förståelsen av det främmande. Med utgångspunkt från läkekonst i två kulturer för Maj-Lis Follér och Jan Bärmark ett samtal, som förutom att jämföra forskningsresultat också syftar till att ge en presentation av kunskapsantropologin. Samtalet handlar om läkekonst och sjukdomsuppfattning i kulturer där de bägge länge vistats, den tibetanskbuddistiska och den sydamerikanska Shipibo-Conibo. Läs mer

Tyvärr gick jag inte förbi universitetets centrala administrationsbyggnad i Göteborg den underbara dagen i april. Underbar åtminstone för det hundratal personer som samlats för att lyssna till ett seminarium om en ny forskningsinriktning mot Kultur och hälsa. Redan i anslaget angavs att det handlar om ett tvärvetenskapligt projekt och den tryckta rapporten från dagen vittnar om en hög stämning och optimistisk atmosfär. Läs mer