Det råder inget tvivel om att det finns en lång och djupgående teologisk reflektion kring smärta och lidande. Evangeliernas passionsberättelser som kulminerar i korsfästelsen har inneburit att smärta och lidande från början varit ett inslag i den teologiska bearbetningen av relationen mellan Gud och människa. Smärtans och lidandets plats i försoningsskeendet, men också i själva gudsläran, har ständigt bearbetats genom seklerna. Inte bara teologin uppvisar i sina mest centrala delar en bearbetning av smärtans problematik. Det gäller också den kristna symboliken vars centrala symbol är korset. Läs mer

Det går naturligtvis att hitta män som gråter, eller sägs göra det, också efter sekelskiftet 1800, lika väl som man långt tillbaka i historien kan stöta på män som behärskar detta känslouttryck. Den intressanta frågan är dock varför man finner så få män som gråter idag, när det är så gott om dem längre tillbaks i historien. Man får också lätt den bestämda känslan att gråtens intensitet med tiden har mattats, även om givetvis den individuella variationen är betydande. När män under antiken eller medeltiden gråter i djup sorg, tycks de göra detta utan skamkänslor eller förlägenhet. Tårarna rinner obehindrat, de snyftar högljutt och skriker ut sin smärta (eller påstås i alla fall göra det). I vår tid hittar man möjligtvis dylika känslouttryck någon gång gestaltade i romaner eller beskrivna i psykologisk litteratur. Läs mer

You can check out any time you like but you can never leave. Gick och trallade på Hotel California när jag insjuknade i min första mani. Så beskrivande. En mani, alltid sjuk, det finns ingen återvändå till det som varit. This could be heaven or this could be hell. Läs mer