Jag är förtjust i Mathias Dahlgrens senare kokböcker; Hemkunskap, Rutabaga och den nya Kokbok för grå dagar.
Kokbok för grå dagar är just det; de grå dagarnas bristande magi går som en röd tråd genom boken och recepten/matlagningen tar spjärn mot den ofta trista grundtonen under vinterhalvåret. Det är lekfullt och igenkännande. Läs mer
Hur lång är sorgen? Kan man få sörja tills man är färdig? Finns det en bortre gräns, kan det bli något ”sjukt” eller osunt i att ”bara hålla på”? Hur väl känner vi egentligen våra barn, eller våra föräldrar? Och får man skriva en roman där ingen ”utveckling” sker? Det är frågor som dyker upp när jag läser Susanne Skogstads debutroman Svartstilla som utkommit på Wahlström & Widstrand, i Cilla Naumanns poesiskimrande översättning. Skogstad är född 1992 i Nordfjord, och studerar nu på en manusförfattarlinje i Oslo. Läs mer
Kate Atkinsons nya roman, Kodnamn Flamingo är, som hennes böcker ofta, en berättelse som utspelar sig på, och vandrar fram och tillbaka mellan, flera olika tidsplan.
Det är en spionroman som tilldrar sig i England under och efter det andra världskriget och Atkinsons lekfullhet och förmåga att skriva berättelser i ”lager på lager” håller läsaren på tårna. Läs mer
Det händer att Alba.nu får tips om intressanta forskare som kommer på besök till Göteborgs universitet eller Chalmers. Ett sådant tips var att Reinhart Koselleck var inbjuden till universitetet, en världskändis om historievetenskaplig teoribildning. Det visade sig att jag var den ende journalisten som var intresserad av en intervju. Läs mer
Det är ett känt konstaterande av danske filosofen Søren Kierkegaard, att ”livet måste levas framlänges men bara kan förstås baklänges”. Det kan mycket väl ha varit ett grundsynopsis för Roy Anderssons senaste film, Om det oändliga. Det är utan tvekan dess berättarstruktur. Den tar sin början i en Golgatavandring av i dag, där den vanligaste gubben i Sverige släpar ett jättekors uppför backen alltmedan han får utstå spott och spe och förtvivlat frågar sig, om och om igen: Läs mer
Det finns goda skäl att betrakta Carl Jonas Love Almqvists Det går an från 1839 som den första moderna romanen i Sverige. Den kommer trettio år före det så kallade moderna genombrottet i nordisk litteratur, där författare som August Strindberg och Victoria Benedictsson skrev romaner som med den danske litteraturhistorikern och kritikern Georg Brandes ord ”ställde problem under debatt.” Läs mer
Sommaren i Kiev 1992 är mycket varm. Jag ligger på gräset under Folkens vänskapsbåge i parken Khreschatyk. Den trettio meter höga titanbågen är ett sovjetiskt monument över broderskapet mellan ryssar och ukrainare. Bågen blev tv-känd under melodifestivalen då den målades i regnbågsfärger. Egentligen är det vackrare inne i Khreschatyiparken så jag vet inte varför jag ligger vid bågen som är ganska ful men det är något med den sovjetiska monumentala konsten som fascinerar. Läs mer
