Jag såg/hörde Peter Törnqvist första gången i december 1997, på det första Stockholm poesifestival, där han läste ur sin debut Fältstudier. Han blev där och då något av en favorit. Efter det har jag försökt med några av de andra verken men utan att komma helt igenom. Det jag gillade med debuten var hans personliga och udda perspektiv på saker och ting, det lätt gammaldags språket med vridna meningar och ord. Exakt varför det inte funkade för mig i de kommande försöken minns jag i ärlighetens namn inte. Läs mer