När Jacques Offenbach efter hundratalet operetter och andra lättare musikverk slutligen fick till en opera för eftervärlden dog han i en hjärtattack tre månader före premiären utan att ha hunnit fullborda den. Hans Hoffmans äventyr har sedan dess lockat till allehanda bearbetningar. Den iscensättning som nu ges på Göteborgsoperan kan nog ses som en av de mer äventyrliga. Läs mer
Likt en färgsprakande orgiastisk happening utvecklas den första akten av koreografen Alexander Ekmans nya dansverk Hammer med hela Göteborgsoperans dansensemble.
Vart är vi på väg? Från flower power och altruism till svartklädd egocentrism, men sen? Hammer är ett generöst, lekfullt och påkostat stycke scenkonst med dansare i världsklass i jakten på sitt ego. Läs mer
Att åstadkomma en creepy stämning när det rör sig om trettiotalets Berlin är inte svårt, svårare att hitta ekvivalensen hundra år senare i Sverige av i dag. Försynt insmugna naziflaggor nyttar inte mycket till, hade inte gjort det i skickligare hanterade draperingar heller. Visserligen spökar valresultaten i rikligt mått över Europa, liksom krigsutbrotten, men det skapar ändå inte tillräcklig aktualitet för att skapa drama här och nu. Läs mer
Regissören Mellika Melouani Melani har gjort sig känd för att sticka ut med sina uppsättningar och både överraska och oroa. När hon nu tagit sig an Bedrich Smetanas komiska opera Brudköpet har hon inte sparat på krutet för att rama in den rörande kärlekshistorien i ett folkloristiskt myller av unga och gamla som firar våren i en sorts orgiastisk yra med fylla och hångel. Men det är Matilda Sterby som är den stora behållningen. Läs mer
En människoklump mitt på scenen, som inte rör sig, varken klumpen eller scenen. En situation där klichéerna studsar mot varandra för att skapa ett slags meningslöshet över hela företaget: ingen är ju fri att förflytta sig eller utvecklas, det är de absolut existensiella villkoren som råder och säger, att människans handlingsfrihet är i verkligheten ytterligt begränsad, begränsad att surra över denna påtvingade inskränkthet, lika ofrånkomlig som oundviklig. Människans frihet är en gigantisk illusion som må ha byggt både världsbilder och institutioner omkring kunskap om livsvillkoren vi innerst inne inte har. Läs mer
Göteborgs Dans och teaterfestival hann bjuda på en rejäl höjdpunkt innan denna pandemidrabbade ”biennal” tar ännu en paus fram till att punkt sätts i slutet av augusti med framför allt gästspel av Schaubühne Berlin. I augusti 2024 är det tänkt att biennalordningen skall vara återställd. Läs mer
Åke Zetterström kröner sin långa karriär på Göteborgsoperan med en helgjuten tolkning av rollen som Agata i Donizettis metaopera Viva La Mamma. Galnare kunde den operan knappast ha blivit än i händerna på komediproffset Claes Eriksson, som flyttat handlingen till dagens Göteborg och parodierar lustfyllt den konstform han just debuterat i. Läs mer
Den är smyckad med många superlativer, Giuseppe Verdis opera Rigoletto. Verdi lär själv ha ansett den vara hans bästa. Den brukar också framhållas som operavärldens främsta över huvud taget. Med den uppsättning röster, den dirigent, regissör, orkester och manskör som nu framför den på Göteborgsoperan vågar man instämma. Läs mer
Två namnkunniga koreografer med världen som arbetsfält bjuder för en kort tid Göteborgsoperans danspublik på var sitt nyskapat verk under rubriken ”D and A”. Minnet /glömskan och varandets skörhet och skönhet kan definieras som grundläggande teman som utforskas av operans vansinnigt mångkunniga dansare. Läs mer
Så har teatrarna åter kunnat fylla sina salonger och publiken var inte sen att inta såväl Göteborgs stadsteater som Göteborgsoperan för säsongens första premiärer utan restriktioner. I båda verken är det unga kvinnor som står i fokus: Charlotte Corday på väg att mörda revolutionsivraren Marat i en uppsättning som raljerar bort allvaret och Elsalill, som offrar sig själv på kärlekens altare i en storslagen iscensättning. Läs mer