Välsjungen opera med sanningen i offerroll
Göteborgsoperan – Mytomania
Musikalisk kraftmätning om ondska och godhet
Ett överflöd av allt har det blivit, när Göteborgsoperan riggat för musikalen Wicked. Framför allt har den utgjort plattform för ett nytt stjärnskott i genren. 23-åriga Feline Andersson är en formidabel fullträff till rollen som Elphaba, den gröna ”onda” häxan. Att spränga gränser och vända upp och ner på begreppen ondska och godhet är substansen i denna sagoaktiga och politiskt intriganta historia om vänskap och kärlek. Läs mer
Välspelad, lättlyssnad fars i operettformat
Göteborgsoperan – Det var en gång på Grand Hotel
Operetten Det var en gång på Grand Hotel från 1934, med Sverigepremiär på Göteborgsoperan, är sannerligen underhållning av det lättviktiga slaget. En tramsigare historia får man leta efter, så som brukar anstå ett farsartat lustspel. Men den bjuder på högt tempo en välspelande ensemble, välkoreograferad showdans och lättlyssnad musik, som trots allt låter bekant. Läs mer
Något fullbordat
i två föreställningar av Operan i Göteborg
Göteborgsoperan – Touched, två dansföreställningar och Göteborgs & Skaras domkyrkor – Messa di Gloria
Göteborgsoperan ger två dansföreställnngar, båda präglade av stark tidsnärvaro, båda i skildringar där dansare framstår som oskiljaktliga i sitt täta samspel, båda genomsyrade av ett utifrån kommande hot, som man apostroferar och ger scenisk gestaltning, något som berört och strävar efter ytterligare beröring. Läs mer
Kvarnström tar publiken med storm
Göteborgsoperan – 2 dansverk: 12 songs & SAABA
Det är ogörligt att med blotta ord göra rättvisa åt ett sceniskt allkonstverk som det Kenneth Kvarnström låtit skapa utifrån 12 verk ur Ane Bruns sångskatt med henne själv sjungandes bland Göteborgsoperans danskompanis fenomenala danspersonligheter i en kostymrikedom designad Astrid Olsson och med musiken i Hans Eks erfarna dirigenthänder från orkesterdiket. Läs mer
Kerstin Avemo glänser i äventyrlig Hoffmantolkning
Göteborgsoperan – Hoffmans äventyr
När Jacques Offenbach efter hundratalet operetter och andra lättare musikverk slutligen fick till en opera för eftervärlden dog han i en hjärtattack tre månader före premiären utan att ha hunnit fullborda den. Hans Hoffmans äventyr har sedan dess lockat till allehanda bearbetningar. Den iscensättning som nu ges på Göteborgsoperan kan nog ses som en av de mer äventyrliga. Läs mer
Altruism kontra egocentrism i storslaget nytt dansverk
Göteborgsoperan – Hammer
Likt en färgsprakande orgiastisk happening utvecklas den första akten av koreografen Alexander Ekmans nya dansverk Hammer med hela Göteborgsoperans dansensemble.
Vart är vi på väg? Från flower power och altruism till svartklädd egocentrism, men sen? Hammer är ett generöst, lekfullt och påkostat stycke scenkonst med dansare i världsklass i jakten på sitt ego. Läs mer
Inga vassa kanter eller konturer i Operans Cabaret
Göteborgsoperan – Cabaret
Att åstadkomma en creepy stämning när det rör sig om trettiotalets Berlin är inte svårt, svårare att hitta ekvivalensen hundra år senare i Sverige av i dag. Försynt insmugna naziflaggor nyttar inte mycket till, hade inte gjort det i skickligare hanterade draperingar heller. Visserligen spökar valresultaten i rikligt mått över Europa, liksom krigsutbrotten, men det skapar ändå inte tillräcklig aktualitet för att skapa drama här och nu. Läs mer
Sterby ett fynd till folkloristisk opera
Göteborgsoperans stora scen – Brudköpet
Regissören Mellika Melouani Melani har gjort sig känd för att sticka ut med sina uppsättningar och både överraska och oroa. När hon nu tagit sig an Bedrich Smetanas komiska opera Brudköpet har hon inte sparat på krutet för att rama in den rörande kärlekshistorien i ett folkloristiskt myller av unga och gamla som firar våren i en sorts orgiastisk yra med fylla och hångel. Men det är Matilda Sterby som är den stora behållningen. Läs mer
Uppgivenhetens sega anatomi –
eller dramaturgins frånvaro i Lars Noréns senare dramatik
Lars Norén – Solitaire (Folkteatern)
En människoklump mitt på scenen, som inte rör sig, varken klumpen eller scenen. En situation där klichéerna studsar mot varandra för att skapa ett slags meningslöshet över hela företaget: ingen är ju fri att förflytta sig eller utvecklas, det är de absolut existensiella villkoren som råder och säger, att människans handlingsfrihet är i verkligheten ytterligt begränsad, begränsad att surra över denna påtvingade inskränkthet, lika ofrånkomlig som oundviklig. Människans frihet är en gigantisk illusion som må ha byggt både världsbilder och institutioner omkring kunskap om livsvillkoren vi innerst inne inte har. Läs mer