Kärlekskaos på Stallebrottet
Den fenomenala skådeplatsen Stallebrottet på Bohus Malmön har haft premiär på ännu en föreställning baserad på en av William Shakespeares många alster. Efter fjolårets Stormen gäller nu En Midsommarnattsdröm. Men glöm sagans magi och poesi för här gäller nutida västkustbetonad lokalpatriotism med en komprimerad handling förlagd till campingplats på ö i stället för trolsk skog utanför Aten med skådespelare som med oerhörd energi i gällt tonläge gestaltar de medverkande i denna förväxlingskomedi där det gäller att rätta till kärleksförhållandena. Så nog blir det kaotiskt! Läs mer
Lekfull bildningsresa med
musiken som ryggrad
Det ter sig som ett lekfull experiment, det scenkonstverk som Göteborgs Stadsteater låtit brisera på sin Studio-scen. Tanken att anlita koreografen Kenneth Kvarnström att skapa en föreställning bygd på William Shakespeares sonetter utifrån vad han gjort med Ane Bruns sånger på Göteborgsoperan, var ju en kul idé. Det blev också något alldeles eget, lekfullt ock vackert, mycket tack vare Jonas Nordbergs högklassiga mix av barock- o nutida musik på luta. Läs mer
Konsten att på allvar gå i klinch med tidsandan
Året 2025 kan gå till historien som ett år, kanske ett av många, där teaterns vara eller inte vara eller kanske snarare var och vad och varför och vem som ska betala dominerat det kulturpolitiska samtalet. Att en hel del finns i omstöpning om man ser till hela landet med teaterscener som både läggs ner och uppstår med repertoarer att både locka till skratt eller ilska och förtvivlan, så lär ändå årets mest rubrikskapande gälla Stockholm och nedläggningen av Dramatens experimentscen Elverket, vilket fick Dramaten-chefen Mattias Andersson att som sista föreställning på den scenen sätta upp Shakespeares tragedi Hamlet i egen bearbetning med tillägget ”the death of Theatre”, att tolkas fritt. För återuppstår gör i alla fall själva uppsättningen. Läs mer
Sorglustig textilorgie i jakten på en man
Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer
En längtansfylld smältdegel
Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer
Mäktig återfödelse av ”tysk nationalopera”
Det var ingen tvekan om dragningskraften hos den tyska nationaloperan, som den kommit att kallas, von Webers Friskytten från 1821, när den nu hade premiär i Göteborg där den inte satts upp sedan 1928. Varma applåder redan på förhand också för den akut från Tyskland inhoppade sopranen Susanne Serfling i den kvinnliga huvudrollen Agathe, sedan Matilda Sterbys stämband givit upp. Ett musikaliskt äventyr, om än något vingklippt, i norrönt kargt och kyligt landskap var likafullt att vänta, vilket redan antyds i ouvertyren. Läs mer
En Shakespeare för alla tider?
Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer
Tragikomiskt familjedrama
där skrattet förblir oförlöst
Det är inga intagande kvinnoporträtt precis som gestaltas på Göteborgs stadsteaters stora scen, där nu Tennessee Williams klassiska drama från 1955 fått något av en nystart i en tidsanda 70 år efter urpremiären i New York och premiären samma år på denna teaterscen om den krisande familjen Pollitt, splittrad av frågor kring arv, förljugenhet, sprit, barnlöshet och homosexualitet. Läs mer
Stadsteatern inleder med en klassikerjuvel
Göteborgs Stadsteater inleder säsongen i det blygsamma formatet på Lilla scenen med endast två skådespelare som gör en filmklassiker som Scolas En alldeles särskild dag till en riktig juvel, välspelat, välregisserat och drabbande, men som också kan bidra till frågan om vart dramatiken är på väg. Läs mer