Lyriska toner från Osebol
Marit Kapla – Osebol
I den nordvärmländska byn Osebol föddes Marit Kapla år 1970. Hennes föräldrar hade just flyttat dit eftersom hennes far fått en lärartjänst på Klarälvdalens folkhögskola på andra sidan älven. Under åren 2016 och 2017 intervjuade Marit Kapla byns vuxna invånare, ett fyrtiotal personer, och nu ger hon ut deras berättelser i bokform. Läs mer
Från människa till Människa
Janus Metz och Sine Plambech – Hjärtelandet
Jag arbetade en gång tillsammans med en ung kille som var adopterad från Sydkorea. Han beskrev, liksom Tobias Hübinette, forskare vid Mångkulturellt centrum, gjort, hur det stora antal barn därifrån kommit att utgöra egna kontinenter tillsammans med ofrivilligt barnlösa skandinaviska föräldrar i olika delar av världen, kontinenter med helt egna problematiker och disharmonier. Läs mer
Konsten att skapa möten
Göteborgsoperan – Vocal postcards, Teater Sesam – Puppetry art, internationellt gästspel
I Backa Teaters pjäs Hierarchy of Needs ingick ett möte via videolänk med en teatergrupp i Syrien. 8 maj möttes på liknande sätt Göteborgsoperans interkulturella kör och dess motsvarighet på en scen i Greklands nya nationalopera i Atén till en vokal dialog. Streaming-tekniken erbjuder oanade möjligheter till kulturella mötesplatser där politik eller pengar hindrar levande gästspel, något som i dagarna dock kan upplevas på Teater Sesam. Läs mer
I Trollhättan däremot
Efter att ha bott i Göteborg och Helsingfors mellan åren 1989 till 2004 återvände jag till min hemstad Trollhättan. I Helsingfors hade jag en spalt i alba som hette men i Helsingfors däremot, den publicerades 1999 för första gången. Detta är en fortsättning på denna spalt såhär tjugo år senare. Från en stor stad till en mindre stad. Från Finland till Sverige. Och från Drumsö i Helsingfors till Trollhättan och då till mitt mikrokosmos Kronogården. Läs mer
Verk som kräver sina skådespelare
Göteborgs stadsteater – Ship of fools, Ensam galning
Nyskriven och genreupplösande scenkonst har intagit Göteborgs stadsteaters små scener denna vår. På Studion spinns i farsform på den urgamla myten om narrskeppet. På den tillfälliga scenen Slakthuset är den utlösande faktorn en dröm om en livsstil befriad från köttkonsumtion. Två disparata nyskrivna verk, som i båda fallen ställer stora krav på skådespelarna. De är den stora behållningen. Läs mer
Om det vi aldrig får glömma
Daniel Yousefi – Den åttonde kontinenten
Tärande och närande
– om ett ömsesidigt beroende
Ulrika Milles – Ensamvargar, Stig Ahlgrens 1900-tal
Motiv för spioneri
Trevor Nunn – Red Joan
Verklighetens ”spion”, och man måste efter att ha tagit del av berättelsen bakom Trevor Nunns film Red Joan faktiskt sätta begreppet inom citationstecken, var Melita Stedman Norwood (1912-1995). Det är genom hennes öde hela denna fylliga situation av mänskliga och etiska överväganden skildras, som ställer allt på tvärs. Läs mer