I staden vimlar det av människor, många är i rörelse, andra uppehåller sig en stund på någon av stadens alla platser. Ytterligare andra tycks ha gjort någon del av det offentliga rummet till sitt egen; de givna mötesplatserna, favoritbänken, det där hörnet som rundas varje dag på väg till och från jobbet eller det där stället man alltid stannar till vid för att blicka ut över kanalen, gågatan, hamnen, eller vad det nu är. Vissa platser i staden, eller till och med hela delar av staden, kan kännas som ens egna, som om de vore en del av ens person och ens person en del av dem. Mina platser är inte de samma som någon annans platser; den stadsdel du kan sedan barnsben kan för mig vara en blind fläck. Kanske är det just de här skillnaderna i upplevelsen av staden och dess många platser och rum som skapar kontraster och öppnar upp för nya möjligheter, både till förändring och förnyelse men även till bevaring. Läs mer