Unga män som bär kärleken
En betraktelse över tre unga män i tv-serier
I tider av radikalfeministiska utsagor om sexuellt aktiva mäns latenta benägenhet till brott, alternativt själva kärleksaktens potentiellt brottsliga innebörd, kan det vara intressant att studera tre aktuella porträtt av hur unga män är en känslomässigt drivande konstant i förhållande till kvinnor där de befinner sig i ett åldersmässigt eller socialt underläge. Läs mer
Mångdimensionellt familjedrama
Linus de Faire – Soledad Peñas melodram
Judarna som hamnade i Marstrand
Anna Grinzweig Jacobsson – Flykten till Marstrand
På spaning i konstrike
Från en gallerirunda i Göteborg sent i januari
Driven av abstinens efter levande konstyttringar begav jag mig, med all respekt för den scenkonst som nu låtit streama föreställningar för att nå fram till en publik, ut i Göteborgs nedtonade gatuliv för att uppleva ett fysiskt möte med konstnärliga uttryck, som ändå visade sig existera. Läs mer
En stark och egen röst
Marieke Lucas Rijneveld – Obehaget om kvällarna
Det är så gruvligt mörkt och kallt. Men det är också kryddat med svart humor och mjuka detaljer i denna rasande begåvade romandebut.
Marieke Lucas Rijneveld föddes i Nederländerna 1991, hen debuterade med en diktsamling 2015. Tre år senare publicerades Obehaget om kvällarna, som nu föreligger i fint fångad översättning av Olov Hyllienmark för Tranan. Romanen fick 2020 det prestigfyllda Booker International Prize. Läs mer
Hur bevarar vi minnet av Förintelsen?
Björn Wiman och Sanna Sjöswärd – Hatet mot judarna
I århundraden har judar trakasserats, förföljts, fördrivits, bestulits och mördats. Auktoritära regimer, religiösa fanatiker och irrationella ressentiment med etniska förtecken har genom historien drivit upp vågor av antisemitism, av vilka de som låg bakom nazismens industriella massmord på judar under andra världskriget är de mest brutala i sina uttryck och till sina effekter. Läs mer
Efter Lars Norén
Minnestext om en bortgången dramatiker
(1944-2021)
Man skulle kunna säga, att Lars Norén levde som ett öppet sår, en människa som inte kunde annat än låta sig genomlysas av tiden, vara i tiden, vara tiden för att till sist överleva den och i någon mån övervinna den. I en essä om karaktären av hans nya dramatik från 1985 (i danska Information och norska Samtiden) citerade jag franska filosofen Simone Weil i Tyngden och nåden från 1951: Läs mer
Med Lars Norén i minnet
Minnestext om en bortgången dramatiker
Mitt i mitt skrivande om det dagsaktuella utbudet av levande konst i Göteborg (med senare publicering) chockeras jag av nyheten att ännu en gigant i det svenska kulturlivet just avlidit, Lars Norén. Det känns oerhört motvilligt att ta till sig. Vartåt ska vi nu söka oss, vi som idogt hängivit oss åt denne mans oerhörd förmåga att bottna i det mänskliga psykets labyrinter? Läs mer
