En gråmulen vårvinterdag lyssnar jag på Bildningspodden. Temat är reklamens historia, ett lågt beforskat område enligt programmets gäst, historieprofessor Leif Runefelt. Men reklam har funnits länge, allt sedan människor började idka handel. Reklamare är latin och har en betydelse som spänner kring att återkalla och återge något. Säljaren återger en varas värde till kunden med förhoppningen att det ska bli ett köp. Läs mer
Igår, onsdagen den 26:e februari sände SVT första delen av sitt nya debattprogram Sverige möts. Här fanns politiker på riks- och lokalnivå, Kronogårdsbor, poliser, advokat och journalisten Joakim Lamotte. Det kom att handla mycket om just sistnämnde Joakim Lamotte. Han fick motta mycket kritik för sitt tidigare besök på Kronogården i december förra året då han med en kollega med filmkamera kom till Kronogården för att göra ett reportage. Många Kronogårdare ansåg att han skapat oro och filmat personer utan att fråga om lov. Polis fick ingripa och situationen blev farlig. Läs mer
Jonathan Franzen är inte bara en stor författare, utan också en amerikan som går hem på svenska kultursidor. Vänsterdemokrat, välformulerad och välpositionerad. Lite lagom excentrisk och salt. Inte heller hymlar han med sin avsky för twitter-megalomanen som styr hemlandet. Bakom sig har Franzen en lång radda succéromaner, främst Frihet och Tillrättalägganden. Saken blir inte sämre av att han har svenskt påbrå och ibland kan uppfattas som polemisk, moralistisk och arrogant, egenskaper som får media att jubla och gå i spinn. Läs mer
Många har reagerat på min text om HBTQ-diplomeringen av universitetet. Flera tackade, några klagade. I artikeln hade jag problematiserat att Göteborgs universitet anlitar en intresseorganisation (West Pride) för utbildningen av sina medarbetare. Organisationens undervisning är icke-akademisk så till vida att den är normativ, bygger på en förväntan om att kursdeltagarna underordnar sig dess budskap, samt presenterar komplexa frågor som om de vore enkla och lätthanterliga, förklarade jag. Läs mer
Jeanette Wintersons författarskap hör till samtidens finaste. Nu gör hon en oerhört spännande och djupsinnig omdiktning av Mary Shelleys klassiker ”Frankenstein” från 1819. Både den och Wintersons version berör frågor som är tidlösa: vad är en människa och varför strävar hon så enträget efter att överskrida naturens gränser? Finns det ett sätt att övervinna döden; vilka rättigheter kan vetenskapen legitimera när det gäller vad en människa har rätt att utsätta en annan för? Läs mer
Konsten, vetenskapen och politiken förutsätter det oavgjorda, skriver Horace Engdahl i en opublicerad text.
Det är något som i hög grad knyter an till Göteborgs Dramatiska Teaters senaste produktion, Sokrates död, som ställer de definitiva, utmanande frågorna till något så avgörande som hur man skall leva sitt liv utan att dö, även om man dör av det; vad säga, var tiga, hur komma fram till en smula större visdom, undvika de allra värsta fadäserna.
I en tid där man håller på att storkna av idioti och enfaldigt förnekande av de enklaste sanningar trillar den ned som en klenod av frigörelse från åtminstone några av alla dessa dumheter. Läs mer
I en kolumn i GP (20/2-20) kommenterar Alice Teodorescu den senaste tidens brutala rån bland ungdomar. Det handlar om ett vältuggat mönster där killar med utländsk bakgrund och från utanförskapsmiljöer rånar etniskt svenska killar från bättre socioekonomiska förhållanden. Texten bär titeln Även fattiga har moral, något som följs upp med all önskvärd och – tröttsam – tydlighet. Läs mer
Några veckor innan nyår började smällandet av raketer igen på Kronogården. Det var sammandrabbningar med polisen, stök i allmänhet alltså inget nytt under solen, så här har det ju varit i många år nu. Hunden och vi for ut till landet så fort vi fick ledigt. Vår hund har ont av fyrverkerierna. På nyår invigdes det nya torget, det blev väl fint men vad ska vi med det till? Än så länge är det tomt på verksamhet. Ett öde torg i en stad som sakta töms på butiker, de flyttar ut till köpcentrumet utanför stan. Men dock ett nytt år med nytt hopp om förändring. Läs mer
Aktuellt, rörande, roande och träffsäkert kan i korthet sammanfatta Masthuggsteaterns senaste pjäs, Avatarer, som vänder sig till en tonårspublik. Men än mer kan den tituleras en de vuxnas ögonöppnare till dataspelens förvirrande värld, som gör ungdomar till ”hikikomoris”. Läs mer
