Sommaren framstår gärna som den tid då drömmar ska förverkligas. Om stoff som drömmar vävs av handlar årets uppsättning på Teater Tofta. Arkivet är en nyskriven pjäs av teaterchefen själv Göran Parkrud. En välspelad föreställning, som formar sig till en mardröm med ett oklart slut som möjligen kan ses som cliffhanger till en uppföljare. Läs mer
Det var en rad tillfälligheter som gjorde, att resan till Västanå Teater i Sunne blev av till slut, efter att ett oändligt antal gånger varit planerad, så gott som avgjord. Min goda väninna och Selma Lagerlöfforskaren Birgitta Holm hävdar bestämt att vi sett en föreställning där tillsammans för många år sedan, men jag kan inte dra mig till minnes vilken titel den skulle haft, annat än att den måste varit ’Lagerlöfsk’. Läs mer
Att försöka vara ett jag, och att samtidigt försöka att inte bli för jagcentrerad. Jaget är en fråga för religionen, för filosofin, för politiken, för ja, för jaget. Det är lätt att säga att dagens kulturklimat är för personfixerat, och det är sant, men det är också en komplicerad fråga, fylld av privilegier och makt, fylld av tvivel och upplösanden av krampaktiga försök att hålla sig samman. Kan en slippa vara (i/med) sig själv, kan en bli mindre av ett ego, eller är vägen till antiegoismen en egoistisk vandring? Läs mer
Den 8 juli är det på dagen 100 år sedan Göteborgs botaniska trädgård invigdes som en del av stadens stora Jubileumsutställning 1923. Min senaste upplevelse av denna unika trädgård var under innevarande års längsta dags sista timmar i en guidad föreställning med trädgårdens olika områden som naturens egna scenografier av och med kören Rabalder. En tid därefter återser jag Göteborgs kammarkör med en repertoar som studsar mot målningarna i Bohusläns museums konsthall. Två säregna exempel på hur körmusik berikar sig och vise versa som medspelare i en befintlig rumslig kontext. Läs mer
Det är en ovanligt bister vinter i turistorten Sokcho, på östkusten, sex mil från den 38e breddgraden och gränsen mot Nordkorea. En tjugotreårig kvinna med koreansk mor och fransk far arbetar på ett litet pensionat, hon gör lite av varje, städar och lagar mat. Till pensionatet kommer en serietecknande fransman i femtiofemårsåldern, för att finna lugnet men även uppslag till den kommande delen i sin serie om en rundresande arkeolog. Han behöver lugn och ro, då har han kommit till rätt ställe svarar hon sarkastiskt. Läs mer
Skynda, skynda. Göteborgsoperan bjuder på Verdis opera Nabucco i en storslagen instrumental gestaltning, med förnämliga solister, enastående kör i en revolutionär och nutidsenlig kostymering. Trots temat en stundom rolig om än lite rörig operakväll må erkännas, där kärleken far-dotter får den maktfullkomlige härskaren att kapitulera. Läs mer
Redan i första meningen sitter en korp på korset vid kyrkogårdens entré och skvallrar om att det här inte blir någon direkt munter historia. Och det blir det heller inte. Senare läser jag att de svarta fåglarna förebådar död och olycka. Det är ett mångtal korpar i den roman som heter Blomsterdalen och är skriven av grönländska Niviaq Korneliussen (född 1990), och som hon fick Nordiska rådets litteraturpris för 2021. Här stiligt översatt av Johanne Lykke Naderehvandi (före detta Holm). Korneliussens första roman (Homo sapienne, 2014) nominerades till priset, och med sin andra fick hon det alltså. En uppenbar begåvning. Läs mer
Det ligger en dokumentär på SVT Play just nu, När våren kom till Butja, som ger en utmärkt fond till den misär krigen Ryssland för gentemot sin omgivning medför och de mänskliga konsekvenser de får. I Adas Teaters föreställning Mama Zoya, Belarus, porträtteras ett kvinnoliv i en tidigare fas av förtrycket i skuggan av ett samhälle i förfall där tre skådespelerskor, Fia Adler Sandblad, Lisbeth Johansson och Sviatlana Haidalionak med rockkonsertens energi berättar historien om hur flickan och så småningom kvinnan Zoya genomlever en kamp i umbäranden som är svåra att omfatta för den som fullständigt skyddats från sådana verkligheter. Läs mer
