Ett landskap av ord
som det är en ynnest att vistas i
Klas Östergren – Klenoden
Ett landskap av ord
Beundransvärd danskonst
om längtan efter förändring
Göteborgsoperans Danskompani har haft premiär på två helt nya dansverk under den gemensamma titeln In-Action, skapade av för huset helt nya koreografer och deras nära lierade för såväl musik som scenografi och dramaturgi. Det har resulterat i två intensiva och utmanande, såväl vackra som humoristiska verk, rika på fysiska uttryck och improvisationer av fantastiska rörelsekonstnärer, som om inga gränser finns för vad som kan uttryckas med kroppen. Läs mer
Frustrerande associativt berättande
Liliana Colanzi – Ni lyser i mörkret
Sju noveller av den bolivianska författaren Liliana Colanzi, född i Santa Cruz 1981. Sju noveller som för mig till stor del var frustrerande att läsa. Snyggt skrivna, ofta med en intresseväckande ingång, som sällan följs upp. Ofta slutar de i ett ingenting, och det blir för mig bara tomt och med frågetecken hängande i luften. I vissa av texterna finns det någon form av grundberättelse, dessa kryddas med utvikningar som inte så sällan är mer spännande och intressanta än själva historien. Och när det inte blir särskilt mycket kvar av den historien vet jag inte hur jag ska läsa. Läs mer
En Shakespeare för alla tider?
Folkteatern – Romeo och Julia
Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer
Välgjort, absurt o kvickt
tillskott till scenkonsten
Hagateatern – Den lilla svarta
Två skådespelare, en musiker, scenograf, kostymdesigner och en regissör, alla kvinnor, har skapat en skruvad föreställning i högt tempo i en surrealistisk kontext på Hagateatern. Hanna Haags pjäsdebut ”Den lilla svarta” har resulterat i ett komiskt laddat samspel mellan Ylva Nilssons ordflöde och Helena Gezelius ironiska kommenterande i tal och mim och en härligt kraftfull sångröst till Lotta Wengléns tuffa musik. Läs mer
Med Gud som maktmedel – om anabaptisternas väg från uppror till skräckvälde
Steve Sem-Sandberg – De heligas stad
Efter en (mästerlig) utflykt i lite annan tematik med Oceanen från härom året, återkommer Sem-Sandberg här till det slags sceneri som på bokens baksida omtalas som ”det europeiska vansinnet”. Det slags besatthet som civiliserade och kultiverade människor kan dras med i och uppfyllas eller omsvepas av tills allt av besinning och värdighet villigt lämnas därhän och allt som är någonting värt raseras och förintas. Som under reformationsstridernas 1500-tal, när en extrem anabaptistisk sekt, omnämnd som vederdöparna, tar över den tyska staden Münster i ett folkligt uppror mot det korrupta och förljugna Heliga romerska kejsardömets värdsliga och kyrkliga institutioner. Läs mer
Roligt, sorgligt och poetiskt
om en liten flickas värld
Malin Isaksson – Den oändliga flickan
Malin Isaksson debuterade 1995 med den prosalyriska Tiden skulle komma att röra vid mig. Sedan har det blivit ett flertal böcker, senast romanen Jag är Istanbul 2020, och biografin över hennes farmor, författaren Ulla Isaksson, i Boken om U (2023). I debuten fick vi vara med i ett barns inre och yttre världar, och i den nyss utkomna tunna romanen Den oändliga flickan, är vi tillbaka där. I två-tresidiga ”kapitel”, på ett ofta drastiskt språk är vi inne i Molly Eriksson Blooms huvud och hennes sista tid på förskolan Kosmos och avdelningen Mångrus där Amazonerna Lotta, Mio, Mella och Fredrika också går. Läs mer
Norénskt avsked likt ett sorglustigt drömspel
Göteborgs stadsteater – Communion
En sista ordfäktning av märket Lars Norén. Det gäller en av de tre pjäser som hittats på hans skrivbord efter hans död. Ett pjäsmanus som befäster hans förmåga att göra människor synliga genom sitt sätt att vara, iaktta och samtala. Communion, som ju betyder gemenskap, artar sig till ett körverk av röster mellan en grupp slumpvis samboende människor, kanske lite tillfälligt psykiskt dysfunktionella, i en sorts uppehållsrum i någon form av institution.allt medan vemodet sänker sig. Läs mer
Storslagen Miss Saigon med färgstarka rolltolkningar
Göteborgsoperan – Miss Saigon
Det kan man kalla en dunderkarriär. Från Idol 2016 till musikaldebuten 2023 som den grönsminkade häxan i Wicked på Göteborgsoperan till att därpå maxa med ännu en titelroll där i musikalen Miss Saigon. Svårt säga annat än att 25-åriga Feline Andersson är ett fynd också för den rollen med sin oskuldsfulla framtoning, sin klangrikt nyanserade och omfångsrika röst. Så är hon också i gott sällskap med inte minst Timothy Garnham som hennes olycksbringande kärlek Chris och övriga namngivna i dramat. För drama är det, inte minst musikaliskt. För att inte tala om den överdådiga, sinnrika, tid- och platsspecifika scenografin och kostymeringen! Läs mer
Slagkraftig spänning
Paul Thomas Anderson – One Battle after Another
