Tio år sedan Kronandådet
Vi minns tillsammans

Tio år har gått sen Kronandådet då tre personer dödades och en sårades svårt på Kronan, skolan på Kronogården i Trollhättan. Jag befann mig just då på Hojums begravningsplats för att lägga blommor på pappas grav. Han gick bort den tjugoandra oktober 2005. Samma datum 2015 ser jag polisbilar och ambulanser köra in på Lantmannavägen, vägen genom Kronogårdens bostadsområde. Bilarna vällde in och jag förstod att nåt hemskt hade hänt. Tyvärr tänkte jag på skolan, Kronan. Inte så att jag påstår att jag visste vad som hänt, men det var min första reaktion. Jag körde tillbaka hemåt, förbi skolan där polisbilarna och ambulanserna stod parkerade. Vägen var ännu inte avstängd. Läs mer

Seriemördaren ringer alltid två gånger

Scott Derrickson – The bBlack Phone 2
The Black Phone 2

The Grabber gick samma öde till mötes som sina minderåriga offer i The Black Phone, men låter inte sig stoppas av något så trivialt som att han råkar vara död. Han lever måhända inte längre, men hans längtan efter att ta livet av barn är minst lika stark som förut! Läs mer

Inkännande sorgekväde om
skolskjutningens mysterium

Backa Teater – Fear
Fear Backa teater

Det är en raffinerad komposition som exilsyriern Mohammad Al Attars skapat kring en handfull människor i centrum för en utredning om en skolskjutning, där utanförskap, skuld, hat, kärlek och försoning hanteras med fina skådespelarinsatser där frånvaron av fäder blir till ett obesvarat frågetecken. Pjäsen Fear ställer inte bara frågan varför utan ger också ledtrådar att spinna vidare på. Läs mer

2xWetterling:
Personlig sorg födde ny form av skapande

Björn Wetterling

Ett av Skandinaviens mest namnkunniga konstgallerier, Wetterling Gallery, med aktuella utställningar i Göteborg, Nathalia Edenmont, och Stockholm, Larry Poons, har i dagarna fått beskedet att hans drygt 40-åriga era i Kungsträdgården kan vara slut hösten 2026. Ett sorgebesked inte bara för honom utan också för alla med intresse för aktuell internationell samtidskonst mitt i huvudstadens centrum. Läs mer

Ett landskap av ord
som det är en ynnest att vistas i

Klas Östergren – Klenoden
Östergren

Månne är ”Klenoden” den sista i Östergrens löst sammansatta djupt inträngande serie om Sverige i världen som påbörjades med ”Gentlemen” och fortsatte med ”Gangsters” och ”Renegater”: Det känns så, avslutet är så definitivt som det kan bli. Men med Östergren kan man aldrig veta. Läs mer

Beundransvärd danskonst
om längtan efter förändring

ur Spirit Willing Görteborgsoperan

Göteborgsoperans Danskompani har haft premiär på två helt nya dansverk under den gemensamma titeln In-Action, skapade av för huset helt nya koreografer och deras nära lierade för såväl musik som scenografi och dramaturgi. Det har resulterat i två intensiva och utmanande, såväl vackra som humoristiska verk, rika på fysiska uttryck och improvisationer av fantastiska rörelsekonstnärer, som om inga gränser finns för vad som kan uttryckas med kroppen. Läs mer

Frustrerande associativt berättande

Liliana Colanzi – Ni lyser i mörkret
Liliana Colanzi

Sju noveller av den bolivianska författaren Liliana Colanzi, född i Santa Cruz 1981. Sju noveller som för mig till stor del var frustrerande att läsa. Snyggt skrivna, ofta med en intresseväckande ingång, som sällan följs upp. Ofta slutar de i ett ingenting, och det blir för mig bara tomt och med frågetecken hängande i luften. I vissa av texterna finns det någon form av grundberättelse, dessa kryddas med utvikningar som inte så sällan är mer spännande och intressanta än själva historien. Och när det inte blir särskilt mycket kvar av den historien vet jag inte hur jag ska läsa. Läs mer

En Shakespeare för alla tider?

Folkteatern – Romeo och Julia
Romeo och Julia Folkteatern

Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer

Välgjort, absurt o kvickt
tillskott till scenkonsten

Hagateatern – Den lilla svarta
Hagateatern – Den lilla svarta

Två skådespelare, en musiker, scenograf, kostymdesigner och en regissör, alla kvinnor, har skapat en skruvad föreställning i högt tempo i en surrealistisk kontext på Hagateatern. Hanna Haags pjäsdebut ”Den lilla svarta” har resulterat i ett komiskt laddat samspel mellan Ylva Nilssons ordflöde och Helena Gezelius ironiska kommenterande i tal och mim och en härligt kraftfull sångröst till Lotta Wengléns tuffa musik. Läs mer

Med Gud som maktmedel – om anabaptisternas väg från uppror till skräckvälde

Steve Sem-Sandberg – De heligas stad
Steve Sem-Sandberg

Efter en (mästerlig) utflykt i lite annan tematik med Oceanen från härom året, återkommer Sem-Sandberg här till det slags sceneri som på bokens baksida omtalas som ”det europeiska vansinnet”. Det slags besatthet som civiliserade och kultiverade människor kan dras med i och uppfyllas eller omsvepas av tills allt av besinning och värdighet villigt lämnas därhän och allt som är någonting värt raseras och förintas. Som under reformationsstridernas 1500-tal, när en extrem anabaptistisk sekt, omnämnd som vederdöparna, tar över den tyska staden Münster i ett folkligt uppror mot det korrupta och förljugna Heliga romerska kejsardömets värdsliga och kyrkliga institutioner. Läs mer