Rörande roligt om att fly tristessen
med ett klick på mobilen

Masthuggsteatern – Ändhållplatsen
Ändhållplatsen Masthuggsteatern

Dramatikern Kristian Hallberg har förmåga att överraska. Denna gång med en pjäs för barn som landar mitt i debatten om mobiler i skolan. Fast de två ungdomar det här handlar om är bara på väg utan att komma fram. De kastas i stället in i olika digitala världar i en våldsamt både angelägen, rolig och välspelad föreställning, knappast i behov av åldersgränser men desto mer av engagerade lärare som ser till att eleverna får uppleva teater. Läs mer

Fantasifulla dansverk med vitt skilda formspråk

Regionteater Väst – Står och faller, Som Rödluvan
Står och faller

Regionteater Väst beskrivs som Sveriges största turnerande scenkonstinstitution för barn och unga med fasta scener för teater och dans, om nu det undgått någon. Senaste besök för Albas räkning har gällt en premiär i Borås och en nypremiär i Uddevalla med verk av två kända koreografer. Det handlar om Anne Jonssons filosofiska Står och Faller och Örjan Anderssons humoristiska Som Rödluvan. Läs mer

Med förlåtelsen som vapen

Göteborgsoperan – Askungen
Askungen

För tio år sedan var han betjänten. Denna gång gäller han som styvpappan Don Magnifico. Det handlar om Göteborgsoperans trogne baryton, Åke Zetterström, som återigen gör sin rollfigur till stor komisk underhållning. För även om inga av rollerna i den nu aktuella uppsättningen av Rossinis Askungen görs av samma sångare som för tio år sedan så kallas det ändå ”Nypremiär.” Det gäller också den version av  Puccinis LaBohéme med nypremiär på lördag med nya röster sedan 2020. Läs mer

Om döden i ojämn novellsamling

Linda Örtenblad – Kartotek över över döda och återuppståndna
Linda Örtenblad Foto: Severus Tenenbaum

Linda Örtenblad debuterade 2004 med romanen, Den anatomisk teatern (som jag inte har läst), den blev nominerad till Borås tidnings debutantpris. Nu drygt tjugo år senare har en ny bok publicerats, novellsamlingen med den lite knöliga titeln Kartotek över döda och återuppståndna. Nio noveller på 210 sidor. Läs mer

Skådespelarkonstens oändliga möjligheter

Folkteaterns lilla scen – Jukebox Gbg
Jukebox

En får ha en del år på nacken för att minnas epoken Jukebox. (”Finns fortfarande”, säger sonsonen, uppväxt i Jämtland). Konceptet har dock plockats upp av ett franskt teaterkompani som senast slagit ner på Folkteatern i Göteborg med en scenisk variant på idén utförd av en handplockad sextett rutinerade skådespelare, som på en timme levererade bortemot 27 monologer eller samtal utifrån givna rubriker. Det blev stundom rejält roligt, även om en del texter snarare tycktes allmängiltiga än göteborgsbaserade. Läs mer

25 år i lugn och (t)ro

Maud Nycander – Nunnan 25 år i kloster
nunnan

För snart två decennier sedan släppte Maud Nycander sin dokumentär om Marta, som redan i gymnasiet bestämde sig för att bli nunna. Efter 25 år inom Karmelitorden får vi se vad som hänt med henne såväl som hennes familj sedan dess. Läs mer

Stadsteatern inleder med en klassikerjuvel

Göteborgs stadsteater – En alldeles särskilt dag
En alldeles särskild dag

Göteborgs Stadsteater inleder säsongen i det blygsamma formatet på Lilla scenen med endast två skådespelare som gör en filmklassiker som Scolas En alldeles särskild dag till en riktig juvel, välspelat, välregisserat och drabbande, men som också kan bidra till frågan om vart dramatiken är på väg. Läs mer

Lars Andersson – Försök med ett liv, Tomas Tranströmer – Minnena ser mig

Jag har med kort mellanrum läst en biografi och en ”memoar”, båda om (och i ena fallet av) två av våra döda stora författare; Göran Tunström och Tomas Tranströmer. Boken om Göran Tunström heter Försök med ett liv, och är skriven av Värmlandsförfattaren Lars Andersson, Tranströmers egen memoar har titeln Minnena ser mig, och kom 1993. Den förra är med en fyrtiosidig n Läs mer

Den besynnerliga händelsen med barnen om natten

Zach Cregger – Weapons
bild ur filmen Weapons

Multiplot och mysterier blandas och resulterar i en klart underhållande skräckis, som tyvärr inte når hela vägen. Läs mer

Debutens styrkor faller platt i bok två

Frans Wachtmeister – Förlorad mark
Frans-Wachtmeister

Den andra romanen är erkänt svår, särskilt om debuten varit en framgång. Ångest hos författare och förlag att hinna surfa på vågen gör att ofärdiga manus trycks eller gamla, som inte höll måttet, dammas av. Tendensen är smärtsamt tydlig i Frans Wachtmeisters uppföljare till den lovande och prisnominerade Territoriella anspråk från härom året (recenserad här i Alba). Vare sig berättande och gestaltning, karaktärsbygge, språk eller den intellektuella undertexten håller måttet. Läs mer