Kortkorta texter om judiska liv
Mikołaj Grynberg är född 1966 i Warszawa och är förutom författare också fotograf och psykolog. Grynberg gjorde som Joanna Rubin Dranger inför sin Dolda judiska liv; han intervjuade en mängd människor och publicerade tre böcker med ”vittnesmål om att växa upp som barn till Förintelseöverlevare, migration till Israel och den polska regimens antisemitiska kampanj 1968.” Sedan skrev han utifrån dem ”noveller” samlade i sin skönlitterära debut Rabalder, som nu utkommit på Rámus i Tomas Håkansons klockrena översättning. Läs mer
En rasande skildring
av ett underskönt förlorat land
Det var länge sedan jag läste ett så gripande och infernaliskt klarsynt samtidsepos som den här myllrande romanen. Epikens fokalpunkt är Kenya, det kolonialt undertryckta, det befriade och det sedermera våldtagna av inhemsk korruption, maktkamper och gränslös laglöshet. Ajany, dotter till en vapensmugglare och boskapstjuv i landets norra delar, tidigare kenyansk polis och dessförinnan boy åt en av kolonialmaktens brutala, brittiska frifräsare under Mau-mau-upproret, förs samman med Isaiah, son till nämnde frifräsare och nu på jakt efter sin far. Både de allra intimaste känslor och hisnande historiska perspektiv rörs upp – och så det stoft som är det sista som återstår av en människa och kanske av det Kenya som många drömt om. Läs mer
Med lätt hand om verklig sorg
En vindlande generationshistoria om judiskt arv
I januari 2003 dimper det ner ett vykort hos författaren Anne Berests mor, Lélia Picabia. Ett vykort adresserat till mammans mor, Myriam, och utan avsändare. Det står endast fyra namn skrivet på kortet; Ephraïm, Emma, Noémie, Jacques, med något ansträngd textning. Vem har sänt det, och varför, är frågorna som ett antal år senare triggar igång Berest att tillsammans med sin mor börja en närmast detektivistisk undersökning för att försöka få reda på det. Fem hundra sidor senare får vi veta.
Resultatet är en roman med titeln Vykortet, som nu finns att läsa också på svenska (originalet kom 2021) i Marianne Tufvessons galanta översättning, för Brombergs. Läs mer
Energifylld och mörk debutroman
Huvudkaraktären Hanna Degermark är, titeln till trots, oerhört mänsklig. Hon närmar sig de fyrtio, är sensitiv och empatisk och skapligt paranoid över hur andra ser på och uppfattar henne. Hon hamnar allt som oftast i lite knöliga situationer. Dessutom är hon inte så lite gråtmild, det strömmar nedför kinderna för minsta lilla, kropps- och viktnojan är också framträdande. Självkänslan är det med andra ord inte så mycket med. Läs mer
En gåtfull, underbar liten bok
Vissa böcker är som den försvinnande minuten en tidig sommarmorgon, precis när nattens dagg förångas och den dröjande, ljumma fukten i luften får humlan att tveka i flykten mot blommans kronblad – surra en extra saltomortal innan hon landar och insuper nektarn. Sådana ögonblick är både trolskt eviga och lockande att återvända till. Som den här underbara lilla boken. Läs mer
Dråpligt och djupsinnigt
om en klassresenär i livskris
Jag har länge varit nyfiken på Jonas Rydins romaner men inte kommit till skott förrän nu, vid den tredje. Det är en skickligt skriven, rappt framställd och rungande läsvärd berättelse om pingis, maskulinitet, förljugenhet och mognad, som samtidigt lyckas vara något helt annat än vad den utger sig för. Omslaget annonserar i bild och text en man på tvären mot allt och alla, förstörd av sin sports galenskaper och drypande av förtvivlan mot en avskydd omvärld. Men en bit in i läsningen slår det mig att även om Andrew Polgars gestalt har lite av allt detta, så är det jag tar del av mycket mer originellt än den postmoderna standardmisantropen som varit så populär sista decennierna. Mer än allt annat är nämligen den här romanen ett stycke klassiskt tematiserad arbetarlitteratur. Läs mer
En märklig mans minnen
Från hemlandet, via flykten till förvarssituationen
Leila Inanna Sultan debuterar med sin diktsamling Straffkolonien.
Att av olika anledningar tvingas lämna sitt hemland, sin kultur och sitt språk, sina vänner och bekanta, arbete eller studier är rimligen inga lätta saker. Och att sedan försöka komma in i en annan kultur, lära nytt språk, landets seder och bruk är säkerligen minst lika svårt och komplicerat. Men innan man kommer så långt ska man dessutom klara av asylprocesserna, och överleva en kortare eller längre tid i ”förvaret”, Migrationsverkets lilla hotellverksamhet. Läs mer