Det handlar om pengar, makt och skrupelfri kapitalism på två av Göteborgs stadsteaters scener nu. Medvetet eller inte så fungerar den ena föreställningen som en språngbräda till den andra som exempel på den kapitalistiska utvecklingen, vilken åskådliggörs i ett absurt skådespel på Backa teater. Läs mer
Olafur Sigurdson som dvärgen Alberich är ett vokalt kraftpaket av stort mått. Det är kring honom som historien cirklar i första delen, Rhenguldet, av Richard Wagners Nibelungens ring, som Göteborgsoperan just sjösatt. Ingen lätt sak för den som ska få det att funka lika bra på scenen som i orkesterdiket. Att ta till humorn och tron på publikens fantasi kan hjälpa. Läs mer
Åren 1605-1606 skrev William Shakespeare två av sina grymmaste pjäser, de om kungarna Macbeth och Lear med motiv hämtade från gammalt sagostoff. Det handlar om maktberusning in absurdum. Deras likar återfinns runt om i världen också idag. Göteborgs stadsteater låter oss nu följa Kung Lears förvandling från pompös guldglänsande entré till armod, vansinne, försoning och död. Michalis Koutsogiannakis övertygar med finstilta medel i denna tragiska förvandling. Läs mer
Nu har det avslöjats vad slags föreställning som skapats under rubriken DNA i betydelsen Dansa Nära Anhörig. Det är Backa Teaters senast sjösatta projekt. Om mina förväntningar var nollställda så blev upplevelsen desto höggradigare. Roligt, charmigt, rockigt, kärleksfullt mot en avgrund av allvar i botten. Det handlar om mödrar. Läs mer
Det är den alltid lika ruskiga historien om hur fällan slog igen bakom sovjetromantiker som av olika skäl sökte sig till landet, den här gången för att finna arbete och försörjning. Mannen lämnar hustru och dotter bakom sig och hamnar i fångläger och yttersta armod, anklagad för olovligt gränsöverskridande. Den kvarlämnade familjen ställs förlamad av hjälplös oro. Läs mer
Det är varken första eller sista gången Lars von Triers filmmanus visar sig tjänliga att förvandlas till manuskript för teater. Kim Lantz, som i Dogville på Folkteatern gör ett knivskarpt cinemanoir-porträtt av offerlammet Grace’s realistiske/cyniske far, gjorde 2010 i Johanneskyrkan en spektakulär föreställning av Breaking the waves i samarbete med Folkteatern, Unga Folkteatern och Stadsmissionen och Christian Lollike, som 2013 tilldelades Håbets Pris av Teatern Åsen i Danmark – ett pris de delat ut sedan 1989 – för sitt okonventionella sätt att utveckla scenkonsten av i dag, ligger nu bakom Dogville-texten på scen. Läs mer
