Drogfyllt, makabert musikaliskt äventyr

Folkteaterns stora scen – The Black Rider
The Black Rider

Djävulskt skickligt! På Folkteaterns Stora scen växer skogens träd in i den palatslika skogvaktarbostaden. Där bjuds i rasande tempo ett sceniskt och musikaliskt äventyr av exklusivare slag, rätt in i fabelns, drogromantikens och ockultismens värld. I Mellika Melouani Melanis version av Burroughs/Tom Waits avantgardistiska 1980-talsmusikal The Black Rider går det undan mot det oundvikliga slutet, som ett förbund med djävulen trots allt innebär. Det är ett mardrömslikt, drogromantiskt, naket, makabert och skrämmande skådespel med en slow motion-scen mot slutet av våldsam skönhet. Läs mer

Med fantasin i fritt flöde

Regionteater Väst – Jag är ett vrål, Himlajobb
Regionteater Väst Jag är ett vrål

Oväntad är tanken att titeln Jag är ett vrål ska bli till en stormande dag både fysiskt och känslomässigt för ett par unga killar med skolorientering på schemat. Och hur kan 4 skådespelare i ett huj gestalta en bostad på landet, ett klassrum, en stormande skog och en TV-ruta? Den illustrerande bilden kan ge en aning. Vem har för övrigt inte någon gång hörts sucka ”himla jobb” efter just en lång arbetsdag? Att för den skull hamna på ett moln i himlen i en pjäs kallad Himlajobb blir en himla överraskning. Läs mer

Två väsensskilda verk med dansare i toppklass

Göteborgsoperans danskompani – Past the Point
inar Nikkerud, Auguste Palayer, Ange-Clémentine Hiroki, Jiwan Jung i Cold Song. . Foto: Tilo Stengel

Göteborgsoperans danskompani gör det igen. Bjuder på två helt nya dansverk, denna gång av koreograferna Marcos Morau respektive Botis Seva, båda med en rad internationella utmärkelser bakom sig och som var och en nu för en andra gång skapat verk med dansarna i Göteborgsoperans Danskompani. Läs mer

Kvinnor och Döden

Folkteatern – Metamorfos del 2: Döden, Döden, Döden
Metamorfos: Tove Tove Wiréen. Foto: Ellika Henrikson

Inte konstigt att det fort blir utsålt när det endast finns ett dussin platser till en föreställning, som i detta fall görs i olika utrymmen i mellanrummen mellan uppsättningar på teaterns egentliga scener. Det handlar om Folkteaterns mycket annorlunda projekt Metamorfos, del 1, 2, 3, vars del 2 med rubriken Döden, Döden, Döden jag lyckades fånga. (Del 3 väntas först senare i vår). Läs mer

Häftigt skådespeleri om
ikoniska kvinnor och krig

Folkteaterns lilla scen – Norma Jeane Baker av Troja
Norma Jean Baker av Troja Foto: Ekaterina Lukoshkova

Kvinnor i litteraturen, som offer, sexobjekt och/eller om krig som idé och lösning har det handlat om och delvis fortfarande avhandlas på Folkteatern. Del 2 i serien ”Metamorfos” påminner bland annat om litterära kvinnor som blivit odödliga genom sin död. Ett märkligt gästspel, Norma Jeane Baker av Troja, har fladdrat förbi som en dimridå om ett namnkunnigt krig och dess orsak, den sköna Helena. Om hon nu ens var där! Läs mer

Havererad bröllopsfest med humor och värme

Göteborgs stadsteater – Tills stjärnorna faller ner
Johan Karlberg, Johan Gry, Alma Milocco Tamm, Anna Bjelkerud, Lisa Lindgren, Jessica Liedberg, Lars Väringer. Foto: Ola Kjelbye

”Hon har ingen hobby! Hon har mobil…,” är en i raden av cyniska repliker i Beth Steels pjäs som nu haft skandinavienpremiär på Göteborgs Stadsteater. Det är ett familjedrama som börjar i dur och utmynnar i moll, sedan en bröllopsfirande familj kraschlandat, orsakat av en tonåring som felnavigerat i virrvarret av fördomar, rasism, invandrarfobi och svartsjuka i en av arbetslöshet drabbad engelsk småstad, där alla är direkt eller indirekt beroende av en uttjänad kolindustri. Läs mer

Lekfull bildningsresa med
musiken som ryggrad

Göteborgs stadsteater – Sonetter
Jonas Nordberg, Maria Salomaa, Rachel McNamee. Foto: Malin Arnesson

Det ter sig som ett lekfull experiment, det scenkonstverk som Göteborgs Stadsteater låtit brisera på sin Studio-scen. Tanken att anlita koreografen Kenneth Kvarnström att skapa en föreställning bygd på William Shakespeares sonetter utifrån vad han gjort med Ane Bruns sånger på Göteborgsoperan, var ju en kul idé. Det blev också något alldeles eget, lekfullt ock vackert, mycket tack vare Jonas Nordbergs högklassiga mix av barock- o nutida musik på luta. Läs mer

Konsten att på allvar gå i klinch med tidsandan

Elverket – Hamlet - the death of theatre
Gustav Lindh och Gizem Erdogan i Hamlet på Elverket. Foto Ola Kjelbye

Året 2025 kan gå till historien som ett år, kanske ett av många, där teaterns vara eller inte vara eller kanske snarare var och vad och varför och vem som ska betala dominerat det kulturpolitiska samtalet. Att en hel del finns i omstöpning om man ser till hela landet med teaterscener som både läggs ner och uppstår med repertoarer att både locka till skratt eller ilska och förtvivlan, så lär ändå årets mest rubrikskapande gälla Stockholm och nedläggningen av Dramatens experimentscen Elverket, vilket fick Dramaten-chefen Mattias Andersson att som sista föreställning på den scenen sätta upp Shakespeares tragedi Hamlet i egen bearbetning med tillägget ”the death of Theatre”, att tolkas fritt. För återuppstår gör i alla fall själva uppsättningen. Läs mer

Sorglustig textilorgie i jakten på en man

Göteborgs stadsteater – Stolthet och fördom
Stolthet och fördom. Christoffer Svensson och Beata Hedman som Mr Darcy och Lizzy. Foto: Ola Kjelbye

Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer

En längtansfylld smältdegel

Göteborgs Stadsteater – Måsen
Johan Gry, Victoria Olmarker. Foto. Ola Kjelbye

Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer