Konsten att på allvar gå i klinch med tidsandan

Elverket – Hamlet - the death of theatre
Gustav Lindh och Gizem Erdogan i Hamlet på Elverket. Foto Ola Kjelbye

Året 2025 kan gå till historien som ett år, kanske ett av många, där teaterns vara eller inte vara eller kanske snarare var och vad och varför och vem som ska betala dominerat det kulturpolitiska samtalet. Att en hel del finns i omstöpning om man ser till hela landet med teaterscener som både läggs ner och uppstår med repertoarer att både locka till skratt eller ilska och förtvivlan, så lär ändå årets mest rubrikskapande gälla Stockholm och nedläggningen av Dramatens experimentscen Elverket, vilket fick Dramaten-chefen Mattias Andersson att som sista föreställning på den scenen sätta upp Shakespeares tragedi Hamlet i egen bearbetning med tillägget ”the death of Theatre”, att tolkas fritt. För återuppstår gör i alla fall själva uppsättningen. Läs mer

Sorglustig textilorgie i jakten på en man

Göteborgs stadsteater – Stolthet och fördom
Stolthet och fördom. Christoffer Svensson och Beata Hedman som Mr Darcy och Lizzy. Foto: Ola Kjelbye

Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer

En längtansfylld smältdegel

Göteborgs Stadsteater – Måsen
Johan Gry, Victoria Olmarker. Foto. Ola Kjelbye

Intervjuad inför premiären på Tjechovs Måsen svarade regissören Yana Ross, på frågan vad hon hoppas publiken har i tankarna när den lämnar föreställningen, att de går hem och kramar sina barn och säger att de är kloka och begåvade. Pjäsens mor-sonrelation är ju det omvända med ett riktigt tragiskt slut. Eller hur ska man egentligen tolka slutet på den här föreställningen, när ljudet av det väntade skottet uteblir. Läs mer

Den gemensamma, splittra(n)de historien
Föreställning med beundransvärd ambitionsnivå

Göteborgs stadsteater – Abrahams barn
Johan Gry Foto: Jonas Kündig

Att i teaterföreställningens form, i det här fallet monologens, ta sig an en gestaltning av de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam är ingen avundsvärd uppgift och man kan inte annat än hysa största respekt för ambitionsnivån i ett sådant företag.

Att det är på förhand dömt att misslyckas ligger nästan i sakens natur, ty hur skulle så komplicerade förlopp låta sig beskrivas eller utredas i formen som står till buds? Men man kan ändå börja, vilket är vad skådespelaren Johan Gry gör. Han väcker frågorna och överlåter åt oss i publiken att svara på dem, eller låta bli. Läs mer

Mäktig återfödelse av ”tysk nationalopera”

Göteborgsoperan – Friskytten
ur Friskytten foto Håkan Larssson

Det var ingen tvekan om dragningskraften hos den tyska nationaloperan, som den kommit att kallas, von Webers Friskytten från 1821, när den nu hade premiär i Göteborg där den inte satts upp sedan 1928. Varma applåder redan på förhand också för den akut från Tyskland inhoppade sopranen Susanne Serfling i den kvinnliga huvudrollen Agathe, sedan Matilda Sterbys stämband givit upp. Ett musikaliskt äventyr, om än något vingklippt, i norrönt kargt och kyligt landskap var likafullt att vänta, vilket redan antyds i ouvertyren. Läs mer

Den fria danskonstens oändliga uttrycksförmåga

Inner Song

Improvisationskonstnären Lisa Larsdotter Petersson vandrar vidare med sitt flerårsprojekt kallat Vidare och kan till helgen upplevas på Vitlycke Center. Nyligen passerade den prisade koreografen Helena Franzén dansscenen Atalante med sitt senaste verk Inner Song och i dagarna promoverades koreografen Gun Lund som hedersdoktor vid Göteborgs universitet för sina insatser. Så nog rör det sig inom den fria danskonsten och konstigt vore ju annars. Utövarna blir allt fler och efterfrågan på dansinslag i all slags scenkonst ökar. Läs mer

Inkännande sorgekväde om
skolskjutningens mysterium

Backa Teater – Fear
Fear Backa teater

Det är en raffinerad komposition som exilsyriern Mohammad Al Attars skapat kring en handfull människor i centrum för en utredning om en skolskjutning, där utanförskap, skuld, hat, kärlek och försoning hanteras med fina skådespelarinsatser där frånvaron av fäder blir till ett obesvarat frågetecken. Pjäsen Fear ställer inte bara frågan varför utan ger också ledtrådar att spinna vidare på. Läs mer

Beundransvärd danskonst
om längtan efter förändring

ur Spirit Willing Görteborgsoperan

Göteborgsoperans Danskompani har haft premiär på två helt nya dansverk under den gemensamma titeln In-Action, skapade av för huset helt nya koreografer och deras nära lierade för såväl musik som scenografi och dramaturgi. Det har resulterat i två intensiva och utmanande, såväl vackra som humoristiska verk, rika på fysiska uttryck och improvisationer av fantastiska rörelsekonstnärer, som om inga gränser finns för vad som kan uttryckas med kroppen. Läs mer

En Shakespeare för alla tider?

Folkteatern – Romeo och Julia
Romeo och Julia Folkteatern

Kan inte sägas annat än att William Shakespeares pjäser är stryktåliga. Många frågor uppstår dock på den snabba vägen utmed Frida Röhls och Magnus Lindmans uppsättning av den odödliga tragedin Romeo och Julia. Det har inte oväntat strukits rejält i ursprungstexten, utan även lagts till text från andra diktare, därtill ytterligare två Julior i ett lite svårbegripligt syfte att göra henne mer begriplig. Att man bibehållit inslaget av goda sångare och musiker på scenen är välkommet. Det hela är en luftig, stundom lustig föreställning. Läs mer

Välgjort, absurt o kvickt
tillskott till scenkonsten

Hagateatern – Den lilla svarta
Hagateatern – Den lilla svarta

Två skådespelare, en musiker, scenograf, kostymdesigner och en regissör, alla kvinnor, har skapat en skruvad föreställning i högt tempo i en surrealistisk kontext på Hagateatern. Hanna Haags pjäsdebut ”Den lilla svarta” har resulterat i ett komiskt laddat samspel mellan Ylva Nilssons ordflöde och Helena Gezelius ironiska kommenterande i tal och mim och en härligt kraftfull sångröst till Lotta Wengléns tuffa musik. Läs mer