Det händer att Alba.nu får tips om intressanta forskare som kommer på besök till Göteborgs universitet eller Chalmers. Ett sådant tips var att Reinhart Koselleck var inbjuden till universitetet, en världskändis om historievetenskaplig teoribildning. Det visade sig att jag var den ende journalisten som var intresserad av en intervju. Läs mer
Det är ett känt konstaterande av danske filosofen Søren Kierkegaard, att ”livet måste levas framlänges men bara kan förstås baklänges”. Det kan mycket väl ha varit ett grundsynopsis för Roy Anderssons senaste film, Om det oändliga. Det är utan tvekan dess berättarstruktur. Den tar sin början i en Golgatavandring av i dag, där den vanligaste gubben i Sverige släpar ett jättekors uppför backen alltmedan han får utstå spott och spe och förtvivlat frågar sig, om och om igen: Läs mer
Det finns goda skäl att betrakta Carl Jonas Love Almqvists Det går an från 1839 som den första moderna romanen i Sverige. Den kommer trettio år före det så kallade moderna genombrottet i nordisk litteratur, där författare som August Strindberg och Victoria Benedictsson skrev romaner som med den danske litteraturhistorikern och kritikern Georg Brandes ord ”ställde problem under debatt.” Läs mer
Sommaren i Kiev 1992 är mycket varm. Jag ligger på gräset under Folkens vänskapsbåge i parken Khreschatyk. Den trettio meter höga titanbågen är ett sovjetiskt monument över broderskapet mellan ryssar och ukrainare. Bågen blev tv-känd under melodifestivalen då den målades i regnbågsfärger. Egentligen är det vackrare inne i Khreschatyiparken så jag vet inte varför jag ligger vid bågen som är ganska ful men det är något med den sovjetiska monumentala konsten som fascinerar. Läs mer
”… problemet med drömmar är att man till sist vaknar.” Det är vanligen något av en fest att läsa Patti Smith. Smith rockikon, poet och bildkonstnär och författare till ett flertal böcker, kanske mest känd är hennes kulturella självbiografi Just Kids. Med M Train (2015) och Hängiven (2018) och den på Brombergs nyligen utgivna, Apans år har Patti Smith inmutat något av en egen genre, besläktad med flanörromanen. Läs mer
Det man uppskattar så mycket med Atalante är sättet scenen hela tiden har de moderna uttrycken i fokus. Dess ledare, Niklas Rydén betonar ständigt sitt intresse för teknikens utveckling och dess användbarhet i konsten. I It wasn’t me tar man steget fullt ut och konfronterar det mänskliga skapandet med det digitala, AI, Artificial Intelligens, utmanar den empatiska talangens olust i konfrontation med robotens effektivt kusliga brist på vilja. Läs mer
