Med lätt hand om verklig sorg
En inre angelägenhet - Kristian Fredén
Imponerande körarbete
Om några ska hyllas för Göteborgsoperans tilltag att skapa en körkonsert på Laleh-sånger så är det själva arrangörerna som transformerat visor skapade av och för en ensam röst till att framföras av en flerstämmig kör på ett par hundra sångare. Även om det blir lite enahanda med ett pärlband sånger med likartade både tonspråk och budskap kunde jag inte annat än bejaka tilltaget att därmed locka en betydligt yngre publik än vanligt till Göteborgs fantastiska operahus. Bara att hoppas det ger avtryck också på husets ordinarie produktioner av opera och dans. Läs mer
En vindlande generationshistoria om judiskt arv
Anne Berest – Vykortet
I januari 2003 dimper det ner ett vykort hos författaren Anne Berests mor, Lélia Picabia. Ett vykort adresserat till mammans mor, Myriam, och utan avsändare. Det står endast fyra namn skrivet på kortet; Ephraïm, Emma, Noémie, Jacques, med något ansträngd textning. Vem har sänt det, och varför, är frågorna som ett antal år senare triggar igång Berest att tillsammans med sin mor börja en närmast detektivistisk undersökning för att försöka få reda på det. Fem hundra sidor senare får vi veta.
Resultatet är en roman med titeln Vykortet, som nu finns att läsa också på svenska (originalet kom 2021) i Marianne Tufvessons galanta översättning, för Brombergs. Läs mer
Surrealistiskt dansdrama på Atalante
Atalante – Circle, Circle - Watching a drama with others (Katten Konstgrupp
Först nyfiken, sedan förvånad, därefter road, till sist överrumplad, innan det är dags att diskret utgå mitt i dansen medveten om att ha stött på ett gäng frilansande musiker och dansare/koreografer med gedigen bakgrund men som dittills förunderligt nog undgått mig. Med mig ut bar jag på en märklig och överraskande upplevelse från en föreställning som ges än en gång – på Norges Nationaldag och 40-årsfirandet av Göteborgsvarvet. Läs mer
Musikalelever imponerar i känslostark slutproduktion
Göteborgs Stadsteaters Lilla scen – Spring Awakening (Göteborgs högskola för scen och musik examensproduktion)
Ett rejält eldprov kan man kalla den till och från bannlysta tragiska berättelse, som avgångseleverna på musikallinjen vid Göteborgs högskola för scen och musik presenterade i dagarna med imponerande resultat, såväl vad gäller sång som musik och skådespeleri. Det bådar gott för framtida musikaluppsättningar. Läs mer
Kreativ koppling med tre supersopraner och en gyllene tenor
Göteborgsoperan – Teaterdirektören, Jolanta
Man kan kalla det en lättsam operaafton med både skratt och vemodig eftertänksamhet till härlig, lättlyssnad musik, ledd av Aivis Greters, detta möte mellan två korta verk av österrikaren Wolfgang Amadeus Mozart och den 84 år yngre ryske tonsättaren Pjotr Tjajkovskij, djärvt tillrättalagt att fungera metaforiskt som ögonöppnare för konstens och inte minst blindhetens villkor och det med några av vårt lands främsta operaröster, för vad är det vi inte vill, vågar se i vår tid? Läs mer
Energifylld och mörk debutroman
Helena Lindegren – I stort sett mänsklig
Huvudkaraktären Hanna Degermark är, titeln till trots, oerhört mänsklig. Hon närmar sig de fyrtio, är sensitiv och empatisk och skapligt paranoid över hur andra ser på och uppfattar henne. Hon hamnar allt som oftast i lite knöliga situationer. Dessutom är hon inte så lite gråtmild, det strömmar nedför kinderna för minsta lilla, kropps- och viktnojan är också framträdande. Självkänslan är det med andra ord inte så mycket med. Läs mer
En gåtfull, underbar liten bok
A.Brager – Dag, natt och fågelbok
Vissa böcker är som den försvinnande minuten en tidig sommarmorgon, precis när nattens dagg förångas och den dröjande, ljumma fukten i luften får humlan att tveka i flykten mot blommans kronblad – surra en extra saltomortal innan hon landar och insuper nektarn. Sådana ögonblick är både trolskt eviga och lockande att återvända till. Som den här underbara lilla boken. Läs mer
Dråpligt och djupsinnigt
om en klassresenär i livskris
Jonas Rydin Andrew Polgars svarta pussel
Jag har länge varit nyfiken på Jonas Rydins romaner men inte kommit till skott förrän nu, vid den tredje. Det är en skickligt skriven, rappt framställd och rungande läsvärd berättelse om pingis, maskulinitet, förljugenhet och mognad, som samtidigt lyckas vara något helt annat än vad den utger sig för. Omslaget annonserar i bild och text en man på tvären mot allt och alla, förstörd av sin sports galenskaper och drypande av förtvivlan mot en avskydd omvärld. Men en bit in i läsningen slår det mig att även om Andrew Polgars gestalt har lite av allt detta, så är det jag tar del av mycket mer originellt än den postmoderna standardmisantropen som varit så populär sista decennierna. Mer än allt annat är nämligen den här romanen ett stycke klassiskt tematiserad arbetarlitteratur. Läs mer
En märklig mans minnen
Peter Stormare – Pojken från Arbrå
