Om och av Karin Boye på Göteborgs Dramatiska Teater.
Få ting är intressantare än att tillåtas följa ett arbete på nära håll och succesivt iaktta en växt. Som till sist utvecklats till en identitet i ett konstnärligt samarbete, en egen profil, en stil kunde man drista sig att kalla det. Läs mer
Djävulskt skickligt! På Folkteaterns Stora scen växer skogens träd in i den palatslika skogvaktarbostaden. Där bjuds i rasande tempo ett sceniskt och musikaliskt äventyr av exklusivare slag, rätt in i fabelns, drogromantikens och ockultismens värld. I Mellika Melouani Melanis version av Burroughs/Tom Waits avantgardistiska 1980-talsmusikal The Black Rider går det undan mot det oundvikliga slutet, som ett förbund med djävulen trots allt innebär. Det är ett mardrömslikt, drogromantiskt, naket, makabert och skrämmande skådespel med en slow motion-scen mot slutet av våldsam skönhet. Läs mer
Kerstin Rauserks fjärde diktsamling innehåller ett vackert och avancerat språk även om det är enkla ord som uttrycker mycket känslor. Första dikten ”Utjämningen” börjar:
”Slutet kom till oss på vårdagjämningen/Ursinnets plåga blev klarhetens försoning/Gå ut från oss blev frigörelse/Avtrycket sätter jag varje dag i din ande/I ditt ansikte speglas skammen och sveket” Läs mer
Jag är sedan länge inte det minsta intresserad av skräckfilmer eller rysare, sådana man såg i tonåren. Filmer med galna massmördare eller jättemyror som tar över världen. Men nu har jag trots det sett en skräckfilm, en riktig skräckfilm, inget trams.
I tunisiska regissören Kaouther Ben Hanias film, Hind Rajab – rösten från Gaza, är vi med på Röda halvmånens larmcentral i Ramallah där personal och volontärer sitter och tar emot telefonsamtal, medan israeliska soldater tränger in i Gaza och urskiljningslöst mördar alla som är i vägen. Om det är kvinnor eller barn, sjuka, skadade eller de läkare som försöker vårda dem kvittar tydligen lika. Läs mer
Ette bor med mamma och pappa och lillasyster, det blir ganska snart tydligt att det är pappan som bestämmer det mesta i familjen, det är hans regler som gäller. Men också mamman och farmodern har sina regler, även om de står under faderns. Farmodern är lite småsadistisk gentemot Ette, så man kan ana varifrån pappan fått sitt beteende. Läs mer
Oväntad är tanken att titeln Jag är ett vrål ska bli till en stormande dag både fysiskt och känslomässigt för ett par unga killar med skolorientering på schemat. Och hur kan 4 skådespelare i ett huj gestalta en bostad på landet, ett klassrum, en stormande skog och en TV-ruta? Den illustrerande bilden kan ge en aning. Vem har för övrigt inte någon gång hörts sucka ”himla jobb” efter just en lång arbetsdag? Att för den skull hamna på ett moln i himlen i en pjäs kallad Himlajobb blir en himla överraskning. Läs mer
Vad är ett namn? hade undertiteln kunnat vara på denna släktkrönika som blir en roman genom inslag av dramatisering. Men i den starka traditionen av ”om detta må ni berätta!” är den här boken först och främst författarens krönika över sin judiska släkts vindlande öden, från Habsburgska väldets östligaste provinser av utfattiga judiska shtetl till den svenska välfärdsstatens 1970-tal. En historia om flykt och om namnbyten och om gränser som flyttar sig. I centrum står Lea, en antisionistisk judinna som förvandlas från fattighjon till arbetarkämpe till polsk säkerhetspolis till utstött paria och slutligen till svensk, sosse och demokrat. Läs mer
Göteborgsoperans danskompani gör det igen. Bjuder på två helt nya dansverk, denna gång av koreograferna Marcos Morau respektive Botis Seva, båda med en rad internationella utmärkelser bakom sig och som var och en nu för en andra gång skapat verk med dansarna i Göteborgsoperans Danskompani. Läs mer
Sverigedemokraterna har alltid brottats med hur de ska förhålla sig till utländska högerradikalt nationalistiska politiska partier och ledare. Dels har det handlat om hur öppet rasistiska och hatiska dessa är mot t ex hbtq-personer. Det har SD löst genom att hålla sig med en bred extremistisk opinionsbildningssvans på nätet och i sociala medier som säger det som de inte själva av opinionsskäl inte kan säga öppet, samtidigt som de hållit symbolisk partigruppsdistans till de värsta avarterna i Europa, som franska Nationella fronten och tyska AfD (även om de systematiskt röstar som dessa). Om Ungerns auktoritära utveckling under Orbán har SD svajat på målet i en vinglande färd från öppen entusiasm till nervös tvekan när man märkt hållningen bland svenska väljare. En liknande utveckling har skett vad gäller Putins Ryssland, där partiet besvärats alltmer av nära kopplingar mellan den egna opinionsbildningen och rysk psykologisk krigsföring. Donald Trumps andra presidentperiod ställer SD inför problem av samma slag. Läs mer
Inte konstigt att det fort blir utsålt när det endast finns ett dussin platser till en föreställning, som i detta fall görs i olika utrymmen i mellanrummen mellan uppsättningar på teaterns egentliga scener. Det handlar om Folkteaterns mycket annorlunda projekt Metamorfos, del 1, 2, 3, vars del 2 med rubriken Döden, Döden, Döden jag lyckades fånga. (Del 3 väntas först senare i vår). Läs mer