scenkonst

topplänk.böcker

Wimans dubbelfel blottar kulturjournalistikens korruption

Bild: Christian Munthe

Kulturjournalistikens (negativa) utveckling, (krympande) villkor, (problematiska) former och (föregivna) brister har många berört sista åren. Ett återkommande tema gäller innehållet –  journalistiken kritiseras (med rätta) för att bli alltmer menlös, ytlig och självupptagen. Ett annat tema, som alls inte syns lika flitigt på kultursidorna, men desto mer i sociala medier och mellan skål och vägg, är områdets sociopolitiska struktur. Det handlar om maktordningar och i vad mån aktörer som gynnas av dem beter sig ansvarsfullt och hållbart, eller korrupt och ohederligt. Som helt nyligen, när Dagens Nyheters kulturchef, Björn Wiman, i strid med praxis och etiska regler, använde sin makt så att två artiklar om hans egen bok publicerades på samma kultursidor som han själv är chef över. Läs mer

Noveller med oro och obehag under ytan

Samanta Schweblin – Det goda onda

Samanta Schweblin osäkrar verkligheten, för fram scener och stämningar där ”något” ligger och pyr under ytan. Under berättelsens eller karaktärernas yta; scener och känslor, aningar, rädslor. Vad är det som händer?

Det är lite grann som skräckisar eller rysare, men utan action, blodsplatter, och/eller farliga djur, aliens eller annat obehagligt. Man får mer föreställa sig vad det kan handla om, och det är i min värld betydligt mer spännande och intressant. Läs mer

Lekfull bildningsresa med
musiken som ryggrad

Göteborgs stadsteater – Sonetter
Jonas Nordberg, Maria Salomaa, Rachel McNamee. Foto: Malin Arnesson

Det ter sig som ett lekfull experiment, det scenkonstverk som Göteborgs Stadsteater låtit brisera på sin Studio-scen. Tanken att anlita koreografen Kenneth Kvarnström att skapa en föreställning bygd på William Shakespeares sonetter utifrån vad han gjort med Ane Bruns sånger på Göteborgsoperan, var ju en kul idé. Det blev också något alldeles eget, lekfullt ock vackert, mycket tack vare Jonas Nordbergs högklassiga mix av barock- o nutida musik på luta. Läs mer

J-Lo skakar galler och höfter

Bill Condon – Kiss of the Spider Woman
Jennifer Lopez i Kiss of the Spiderwoman

Spindelkvinnans kyss gick från att vara bok, till film, till musikal, och nu, slutligen: filmmusikal. Läs mer

DDR-dilemman i sällsynt levande litterär dräkt

Brigitte Reimann – Syskonen
Brigitte Reimann

Brigitte Reimann var verksam i DDR, inte som oppositionell i mjugg, utan som en del av landets litterära elit och som övertygad socialist av den hårdare skolan, dock ej partimedlem i DDR-statens styrande SED. På så vis intar hon en liknande position som Susanne Kerckhoff, vars Breven från Berlin kom ut hösten 2025 i en fin översättning av Rebecca Kjellberg. Den brevromanen har tematiska likheter med Syskonen, som är mer av en traditionellt berättande roman, i att lyckas blottlägga många lager av komplexitet och osäkerheter i bilden av DDR-samhället – och hela Tyskland – utifrån de som ändå blev kvar som stödtrupper till den östtyska staten. Reimanns roman censurerades när den först kom ut 1963, men utkommer nu i sin originalform på svenska, tack vare Jesper Festins tonsäkra och rappa översättning av den tyska nyutgåvan från 2023. Läs mer

Konsten att på allvar gå i klinch med tidsandan

Elverket – Hamlet - the death of theatre
Gustav Lindh och Gizem Erdogan i Hamlet på Elverket. Foto Ola Kjelbye

Året 2025 kan gå till historien som ett år, kanske ett av många, där teaterns vara eller inte vara eller kanske snarare var och vad och varför och vem som ska betala dominerat det kulturpolitiska samtalet. Att en hel del finns i omstöpning om man ser till hela landet med teaterscener som både läggs ner och uppstår med repertoarer att både locka till skratt eller ilska och förtvivlan, så lär ändå årets mest rubrikskapande gälla Stockholm och nedläggningen av Dramatens experimentscen Elverket, vilket fick Dramaten-chefen Mattias Andersson att som sista föreställning på den scenen sätta upp Shakespeares tragedi Hamlet i egen bearbetning med tillägget ”the death of Theatre”, att tolkas fritt. För återuppstår gör i alla fall själva uppsättningen. Läs mer

Lättläst, finurligt med en ton av saga

Christian Kracht – Air
Christian Kracht

Christian Kracht är en favoritförfattare sedan romanen Imperium kom på svenska 2013. Med tilltal, ingång och en stil olik någon annan har denne schweizare bit för bit karvat ut en egen, egensinnig plats i samtidens centraleuropeiska litteraturlandskap. Tonfall och teman i romanerna växlar, från högironisk kritik av västerländsk civilisationsdekadens, äventyrsberättade meditationer över kolonialism och självrättfärdig renhetsiver, närstudier av kärlekens och konstens (o)möjligheter i fascismens Europa, och mycket mer. Alltid lättläst, alltid med mänsklig blick, alltid femdubbelt lurigt och alltid roligt på det där sättet som samtidigt ger både en och två knutar i magen. Eurotrash från 2022 innebar ett bredare genombrott för Krachts författarskap i Sverige och gjorde förväntningarna på Air så höga att minst en stor dagstidning valde att recensera den redan i sin tyska utgåva. Läs mer

Ett vågspel

Richard Linklater – Nouvelle Vague – Den nya vågen
Zoey Deutch och Aubry Dullin i ”Nouvelle vague”. Foto: Jean-Louis Fernandez/Triart

Linklater levererar en hyllning till en svunnen tid, i en autentisk förpackning.

Det är något märkligt med filmer om filminspelningar, i synnerhet när man gör en spelfilm om dem istället för en dokumentär. Hela berättelsen handlar om tillkomsten av en annan berättelse, som man inte ens får se, utan förväntas vara bekant med sedan tidigare. Lite som att gå på restaurang för att se kocken laga maten, men sedan inte få smaka på den, då man förväntas redan ha gjort det. Det väcker osökt frågan om varför man inte ser originalet istället, särskilt då det handlar om en hyllad klassiker, som i detta fall Till sista andetaget. Läs mer

Historien om en verklig sagoplats

Anna Lena Ringarp & P-O Alfredsson Alla Tiders Sjöbergen - om ett koloniområde i västra Göteborg
flygfoto över Sjöbergen.

En liten stund från Göteborgs centrum, vid Älvsborgsbrons södra fäste finns en stor skog med ett myller av stigar. Bergknallar och dammar, små stugor med kaniner, höns och andra fåglar. Och flera hundra odlingslotter.
Det är Sjöbergen och där har Anna-Lena Ringarp som skrivit texten i denna bok och P-O Alfredsson som fotograferat, promenerat i många år och berättar nu om magin från en plats som inte liknar någon annan. Läs mer

Sorglustig textilorgie i jakten på en man

Göteborgs stadsteater – Stolthet och fördom
Stolthet och fördom. Christoffer Svensson och Beata Hedman som Mr Darcy och Lizzy. Foto: Ola Kjelbye

Jane Austen har inte hört till min måstelitteratur och inte kan jag minnas att jag sett någon av filmerna, som många i publiken vid den teaterföreställning jag nyss bevistat tycks ha gjort. Men jag har med stor förundran noterat den svängning i kvinnosyn som allt mer tveklöst figurerar i dagens underhållningsmedier. Ännu har dock inte jakten på en man att gifta sig med blivit lika existentiellt avgörande i dem som i Jane Austens skickliga satir Stolthet och Fördom från 1700-talets England, som i år särskilt uppmärksammats av att det är 250 år sedan författaren föddes. Också en anledning … Läs mer