Mången springande punkt
Edgar Wright – The Running Man
Den gemensamma, splittra(n)de historien
Föreställning med beundransvärd ambitionsnivå
Göteborgs stadsteater – Abrahams barn
Att i teaterföreställningens form, i det här fallet monologens, ta sig an en gestaltning av de abrahamitiska religionerna judendom, kristendom och islam är ingen avundsvärd uppgift och man kan inte annat än hysa största respekt för ambitionsnivån i ett sådant företag.
Att det är på förhand dömt att misslyckas ligger nästan i sakens natur, ty hur skulle så komplicerade förlopp låta sig beskrivas eller utredas i formen som står till buds? Men man kan ändå börja, vilket är vad skådespelaren Johan Gry gör. Han väcker frågorna och överlåter åt oss i publiken att svara på dem, eller låta bli. Läs mer
Ett försök att sätta ord på död och sorg
Eva Ström – Den underjordiska floden
En älskad person är död, vem framgår inte tydligt, men kanske en far, och poeten försöker finna vägar till tröst och förlikning. Men hur skriver man om någons död? Är det inte någonting fullständigt obegripligt att en person plötsligt inte längre finns. Finns det ens några ord som kan uttala dessa känslor? Läs mer
Mäktig återfödelse av ”tysk nationalopera”
Göteborgsoperan – Friskytten
Det var ingen tvekan om dragningskraften hos den tyska nationaloperan, som den kommit att kallas, von Webers Friskytten från 1821, när den nu hade premiär i Göteborg där den inte satts upp sedan 1928. Varma applåder redan på förhand också för den akut från Tyskland inhoppade sopranen Susanne Serfling i den kvinnliga huvudrollen Agathe, sedan Matilda Sterbys stämband givit upp. Ett musikaliskt äventyr, om än något vingklippt, i norrönt kargt och kyligt landskap var likafullt att vänta, vilket redan antyds i ouvertyren. Läs mer
En föregångare inom den latinamerikanska litteraturen
Juan Rulfo – Guldtuppen och andra berättelser
Juan Rulfo är ett aktat namn bland Latinamerikas författare, länge har det sagts att han endast publicerade två böcker i mitten av 50-talet. Det handlade då om novellerna i ”Slätten i lågor” och romanen Pedro Páramo, men redan 1980 gavs det i hans hemland Mexiko ut en samling noveller eller ”filmtexter” som de hette då. Rulfo var nämligen ett tag inne på att skr Läs mer Ett Big Brother för intellektuella
Christine Falkenland – Författarinnan
Får oss att känna historien
Gaël Faye – Jakaranda
Låt mig säga det direkt – Gael Faye har skrivit en av de bästa böcker jag läst under de senaste åren. Den är otäck, den är rolig, den är skildringen av en ung mans mognad i sökande efter sin identitet och samtidigt en brinnande appell för freden. Fayes autofiktion berättar på sina relativt blygsamma 221 sidor om mer än hundra år av afrikansk historia och europeisk kolonialism, samt vilka konsekvenser det medfört. Läs mer
Vackert men komplext om kärlek och våld
Balsam Karam – Mörk materia
Den här romanen avslutar det som Karam själv kallar ”rymdtrilogin”. Denna inleddes med debutromanen Händelsehorisonten från 2018 och fortsatte 2021 med den med rätta hyllade Singulariteten. Titlarna är alla lånade ur astrofysikens terminologi och samtliga böcker präglas av Karams poetiskt laddade prosa, som på något sätt lyckas vara på samma gång mässande och lätt som försvinnande vattenånga. Långa stycken är som sjungna legender eller myter, sorgesånger eller hjälteepos – skillnaden är hårfin. Läs mer
Detaljrikt om en produktiv och folkkär alkoholist
Håkan Lahger – Vem älskar Slas? En biografi över Stig Claesson
Foliehatten av för Yorgos Lanthimos!
Yorgos Lanthimos – Bugonia
