För att inte glömma
José Henrique Bortoluci – Det som är mitt
Högeffektivt berättande
Einar Kárason – Tunga moln
Den isländska berättar- och litteraturtraditionen går inte bara vitt och brett i folkdjupet och långt tillbaka i historien, utan ofta utanpå det mesta. Det är den här 101 sidor korta romanen om en flygolycka och hur den förband, splittrade och omformade ett antal människors livsöden ett ypperligt exempel på. Läs mer
När allt går mot sitt slut
Antoine Wauters – Motsägelsernas museum
”Förr var det ljust omkring oss. Nu är det mörkt. Vart tar ljuset vägen när man inte längre ser det? Kan det vara så att det finns dolt någonstans, tillfälligt har upphört och inte går att närma sig? Som den sista tonen i en sång som fortsätter att vibrera när allting tystnat?”
En person frågar de styrande om hur man ska kunna säga ordet framtid, utan att skratta. Läs mer
Men i Trollhättan i mars 2024,
mest längs med Memory Lane
Fler kameror på utsatta områden, visitationszoner, ja, hjälper det, får det oss att känna oss tryggare? I Trollhättan har polisen installerat 34 kameror på riskområdet Kronogården, Lextorp, Sylte. Kamerorna fångar in 120 vinklar. Jag tror att kamerorna minskar brottsligheten i detta riskområde. Borde avskräcka åtminstone en del kriminella att verka här. Visitationszoner är jag mer tveksam till. Vi har ju redan lagar, som tillåter polisen att visitera misstänkta personer. Läs mer
Sex, handledning och litteraturmoral
Lyra Ekström Lindbäck – Moral, Therese Bohman – Aftonland
När jag berättade för en vän att jag planerade att läsa och skriva om Lyra Ekströms Lindbäcks roman Moral från förra året, föreslog hen att jag också skulle kolla upp Therese Bohmans Aftonland från 2016. Båda böckerna handlar nämligen om medelålders forskarhandledare som har sex med sina tjugo år yngre doktorander – och för den delen om doktorander som inleder sexuella förbindelser med sina handledare. Detta slags gränsöverträdelse skapar rum för många litterära ingångar, och jag har alltid tyckt att den akademiska miljön är underanvänd som socialt mikrokosmos och samhällelig metafor i svensk litteratur. Läs mer
Minnesord
Christer Wigerfelt
8/5 1948 – 26/1 2024.
Christer Wigerfelt, Albas grundare och ansvarige utgivare har lämnat oss i stor sorg och saknad. Han avled efter en tids sjukdom i slutet av januari i år. Läs mer
Hur kommer man loss?
Alia Trabucco Zerán – Rent hus
Klassamhällets obönhörliga konsekvenser. Att exempelvis på morgonen tvingas lämna sina egna barn till barnomsorgen för att åka till en familj på andra sidan staden för att ta hand om andras. Eller som i romanen Rent hus, där Estela lämnar ön i den chilenska södern och åker till Santiago för att arbeta som hembiträde. Hon bor helt isolerad i ”det bakre rummet” i familjens hus och är närmast totalt fastlåst där. Vad orkar man göra efter sex arbetsdagar, utan vänner och bekanta i närheten? Läs mer
Storslagen röstdramatik
Göteborgsoperan – Den flygande holländaren
Göteborgsoperans aktuella uppsättning av Wagners Den Flygande Holländaren är en röststark föreställning i högt tempo utan paus och med oväntade läsningar, både vad gäller scen och kostym och landar med ett finger åt en samtid präglad av girighet och flärd.
Hörseln sätts på högspänn redan från början av en ovanligt lång uvertyr. Den förebådar såväl individuella ledmotiv som den speglar stämningsväxlingarna genom hela operan från våldsamma till lyriska, folkloristiska ock lekfulla och åter till ödesmättade motiv. Läs mer
Krepper äger scenen
Folkteatern Göteborg – Bröderna Mozart
Ordning och reda har aldrig skapat stor konst är ett statement av regissören Walter i den scenversion av filmen Bröderna Mozart som nu ges på Folkteatern i Göteborg. Därmed inte sagt att en kaotisk teaterverkstad per definition är konstnärligt enastående. Men roligt blir det. Magnus Kreppers regissör imponerar som komiker och maktpotentat och Sanna Hultman än en gång som en uttryckets mästerliga minimalist. Syftet med helheten är dock mer oklart. Läs mer
Kung av sand
Denis Villeneuve – Dune Part Two
