Eric Ericson blev först känd med boken Brev till samhället. Något senare kom Brev till utlandet. Bägge bestod av korrespondens mellan Eric Ericson och olika myndigheter, institutioner, företag. I böckerna meddelade Ericsson något i stil med att man beslutat att donera familjens dvärg, att träslöjdsläraren sagt att Securitas var nazister, att han skulle komma med ett gäng indianer. Ämnena var helknasiga men minst lika roliga var ofta själva tonfallen. De flesta svar var artiga, det gäller ju vissa regler med brev. Det kanske är en kommande kund? Kollar chefen att man inte sover på jobbet? Läs mer

Shakespeare and Company är en modern klassiker i memoargenren, att läsa den är som att kliva in i någon av de mest myllrande scenerna i Hasseåtages film Picassos äventyr. Det finns bara ett uttryck som gäller för att beskriva vad det handlar om: alla var där. Och med alla menas då författare och andra tongivande och mer eller mindre legendariska intellektuella från det av intellekt och nyanländ modernism sprudlande parisiska tjugotalet, en oas för yttrandefrihet, sexuell frihet och estetisk uppgörelse med tidigare konstnärliga normer. Läs mer

Jag tror att man lugnt kan räkna med att ett tjockt, fyrkantigt och hårt paket under granen i år i många fall kommer att innehålla Katarina Wennstams senaste roman Dödergök. Svenska folket tycks ju hysa en närmast omätlig längtan efter att lysa upp tillvaron med egendomliga mordfall och vardagsgrå polisers slintande mellan att klara upp brott och reda ut sina tilltrasslade relationer och hel- eller halvhavererade privatliv. Läs mer

Med en av årets mer dramatiska titlar lockar den samhällskritiska och intill handlingsförlamning filosofiska boken Jag sköt Paulo Coelho säkert många läsare i höst.
Men boken känns långt ifrån lika spännande som titeln antyder och trovärdigheten varierar mellan sidorna. Läs mer