När jag läser Stephan Mendel-Enks bok om vår syn på manlighet, Med uppenbar känsla för stil, kommer jag genast att tänka på min egen pappa. Hur han satt i vårt storarum någon gång i början av 1980-talet och sydde ihop ett köttsår i höger handflata med några snabba stygn av svart björntråd. Naturligtvis helt utan någon som helst bedövning och med tråden trädd på en rejäl synål. Efteråt betonade han att det gjorde rejält ont. Men det gäller ju att behärska sig – som man. Läs mer

Författaren Stefan Hammarén leker med språket som ett lyckligt barn. I sina två romaner undanskyms handlingen, bäddas in i ett extremt mustigt språk. Texterna blir en märklig blandning som vidkänner dadaism, groteska ordlekar och barocka näst evigt långa meningar. Hans romaner ingår i en planerad trilogi, vars tredje del utlovas till våren, men som ett mellanting finns den nu aktuella ”Fluga diversé”. Läs mer

Jag debuterade som redaktör under min studenttid. Mina kamrater i redaktionen var som akademiker ofta helt fokuserade på texterna. För dem hade det säkert inte varit några problem att ge ut en kulturtidning med enbart text på sidorna, för det var så flygbladen ofta såg ut på den tiden. Själv fick jag ta på mig rollen som praktikern. Den som förde in form i tidningen, om än på en blygsam nivå. Läs mer

Ingen kan stå oberörd inför fenomenet Dan Brown. Da Vinci-koden säljer i enorma upplagor över hela världen. Folk som inte läst en bok på flera år läser nu åtminstone den. Och fastnar man för den så läser man förstås ”uppföljaren” Änglar och demoner, romanen som egentligen ligger före Da vinci-koden i originalutgivningen, men som översatts till svenska först nu. Läs mer