Efter ett år i Skottland är det nästan svårt att inte ha fått massvis med intryck och funderingar kring fenomenet regional identitet i allmänhet, och skotsk nationalism i synnerhet. En reflektion är att i Skottland, precis som andra områden som betecknas som vstarka regioner” i Europa, använder man inte ordet region. Skottland är givetvis en nation – och här finns inget regionparlament utan the Scottish Parliament. Läs mer
Debatten kring FRA har länge präglats av att argumenten från kritiker och förespråkare av den nya lagen inte handlat om samma saker. Där man från politiskt håll talat om integritetsskydd anser kritiker att man lagt sig några steg för sent, i förhållande till var själva kränkningen av integriteten sker. Läs mer
Det året inrättades nämligen en signalspaningsbas med täcknamnet ”Kari”, nordväst om Torne träsk, av den norska motståndsrörelsens underrättelsetjänst XU i samarbetet med OSS, SOE, SIS och C-byrån. Totalt upprättades nio baser på svenskt territorium i detta samarbete, men endast en var inriktad på signalspaning och det var ”Kari”. Läs mer
”Du är mitt dyrbara ark papper. Jag skriver min dikt över dig och orden vill komma nu, bara låta det ske och sugas in i dig. En rad för varje revben, en punkt där stroferna strålar samman.
Din mångskiftande kropp med den skimrande huden.
Jag bryter dig mitt itu som om jag klöv ett äpple eller bröt isär en apelsin.” Läs mer
Av Carin Mannheimer
Stadsteatern, Stora scenen
Regi Carin Mannheimer
Scenografi Lili Riksén
I rollerna: Gerd Hegnell, Ann Lundgren, Inger Hayman, Åsa-Lena Hjelm, Peter Harryson, Eivin Dahlgren, Thomas Nystedt, Berit Hallén, Marie Delleskog, Tito Pencheff, Anna Persson, Sven-Åke Gustavsson, Anna Bjelkerud, Setare Alidost, Karin Gillberg, Jonas Karlberg.
Musiker Mats Nahlin Läs mer
Manolis är en hyllad men numera pensionerad murare som bor i en liten, knappt levande, by på en ö i den grekiska arkipelagen. Hans nuvarande liv går mest ut på att få tiden att gå, den tid som trots allt går delar han mellan tre ”hem”. Dels lägenheten där frun bor, en fru Manolis inte längre träffar, han kan inte ens tänka sig att skilja sig, då måste han ju prata med henne, dels Jannis bar ett tiotal meter därifrån där han sitter vid sitt ensamma bord och dricker öl, och dessutom en kalivi uppe på berget där han odlar tomater och äggplantor och ofta sover om nätterna. Läs mer
Ingenting försvinner. Allt finnas kvar.
Så gick mina barn och småsjöng på det tidiga nittiotalet. SVT hade ett sommarlovsprogram som lärde ungarna att sopsortera. Budskapet var tydligt och uppenbarligen sant.
Frilansjournalisten Mattias Hagberg fick sitt andra barn för ett par år sedan. Alla som haft småbarn vet hur mycket sopor de alstrar. Eller rättare. Vi vet inte, men vi anar att det är massor. För vi behöver ju aldrig se den samlade mängden. Den försvinner så smidigt ner i soprummet och sedan bort. Bort vart? Läs mer
Anneli och Cecilia är bästa vänner. Har alltid varit, sedan barndomen och genom livet. Men plötsligt, efter en simtur en sensommardag, förändras allt. Det som funnits i bakgrunden går inte att tränga undan längre. Anneli är förälskad i Cecilia. Läs mer
”Så, äntligen fanns rockmusik för vuxna människor som gifter sig, skiljer sig, beter sig illa mot varandra och sina barn” skriver Håkan Lahger och försöker analysera hur det var när Ulf Lundell och musikerna skapade LP-albumet ”Den vassa eggen” 1985. Läs mer