Efter tjugo år i Göteborgs teaterliv har Nasrin Barati många glada minnen. Men genom åren har arbetet med Dockteater Sesam också haft en skuggsida: kampen mot låg status och fördomar.
– Men jag brinner för den här konsten, så jag måste fortsätta göra det jag tror på, säger hon. Läs mer
I slutet av februari lägger Ansvarskommittén fram sitt slutförslag. Under Albas hela existens har globalisering och regionalisering varit ett stående tema, men i medierna i stort har det varit märkligt tyst om de processer som i grunden omvandlar vårt samhälle. Inte många tycks känna till Ansvarskommitténs arbete. Förmodligen ändras det lite när slutrapporten läggs fram. Läs mer
Nobelpristagaren i ekonomi Edmund Phelps vill ge de rika lägre skatter för att de fattiga ska få det bättre, stod att läsa i en kvällstidning före jul. Om än han inte tror att det någonsin blir så, lägger han till för att göra sitt uttalande mera rumsrent. Läs mer
Konstens världsbild är lika oändlig som naturvetenskapens. Kanske lade religionerna, med självutnämnd ensamrätt, beslag ”med rätt att döda” på konstens och fantasins oändliga värld – dessa som fick människor att växa och som antagligen fanns i oss alla från början. Kanske snodde några helt enkelt oändligheten för att de ville ha makt över andra; de humanistiska vetenskaperna måste återerövra konstens och fantasins gränslöshet. Läs mer
Är det ett svenskt uttryck när man säger att publiken sviker? Jag tror det. Den bildade medelklasspubliken, som anses bära upp kulturen i det här landet, är både ett ideal och en potentiell svikare. Den ses som en homogen grupp. Med för teaterns del farligt bestämda åsikter om kvalitet samtidigt som den har starka krav på sig från teaterns sida om lojalitet. En självmotsägelse. Den har rätt att tycka vad den vill men ska vara lojal. Läs mer
Min son är orolig för mig. Han har sett en politiker på tv som ser ut som Alfons Åberg. Politikern har, tillsammans med sina borgerliga kollegor funderat kring kulturen och människorna som verkar i den. Dom har sagt att nu får det vara nog, ni måste landa i ”verkligheten”. Herregud mamma, säger sonen, hur ska det gå för dig, du som ljuger och överdriver jämt. Du har överhuvudtaget ingen verklighetsuppfattning. Det är ju därför du jobbar på teatern. Den nya regeringen kommer att ta död på dig. Läs mer
Det skall vara en rättsmedicinare nuförtiden. Ingen deckare med självaktning klarar sig utan en sådan. Den senaste i raden av dem är Rhona MacLeod skapad av den skotska författaren Lin Anderson. Mordbrand är nummer två i, får man förmoda, en blivande lång serie böcker om henne. Den första, Nätfångst, kom för cirka ett år sedan på svenska. Läs mer
Under fyra års tid har Ansvarskommittén nu hållit på att rådbråka Sveriges framtida styre. Trettiofem sammanträden och kanske lika många andra typer av arrangemang har fyllt ledamöternas kalendrar. Ett intressantare uppdrag har jag sällan haft. Det har varit som en gigantisk studiecirkel om hur vårt land ser ut, hur det styres och hur framtiden kommer att te sig. Läs mer
Det är filmfestival i Göteborg och jag bokar några biljetter. Det fanns en period i mitt liv då att se en film på bio skulle varit förenat med risk för återfall. Men jag är sedan många år symptomfri. Läs mer
av Mattias Andersson
Urpremiär på Göteborgs Stadsteater, Studion
Regi: Carolina Frände
Scenografi och kostym: Karin Dahlström
Ljus: Max Mitle
Dramaturg: Nadja Gabay
Mask & peruk: Elisabeth Wigander
I rollerna: Linda Lönnerfeldt, Mia Höglund-Melin, Bahador Foladi, Johan Karlberg, Robin Stegmar, Ylva Gallon, Anna Persson och Mariann Rudberg Läs mer