Berättarladan i värmländska Rottneros befolkar i sommar sina tiljor med asagudar, jättar, nornor och vidunder från nordisk mytologi och folktro. Men snarare än själsligen beröra serveras ett färgsprakande allkonstverk som främst tjusar öra och öga till en berusande upplevelse med fantastisk musik, virvlande dans och en makalös kostymprakt. Läs mer
Tre sceniska verk, som nyligen haft premiär på tre av västsveriges institutionsteatrar, bekräftar i hög grad en konstform som lever och söker. I vitt skilda uttryck och former, för olika åldrar, visar de på möjligheternas gränslöshet i syfte att bearbeta stora frågor. Backa teater är totalt gränsöverskridande med sitt utforskande av mänskliga behov och har dessutom en fot med i ett lekfullt dansverk på Regionteater Väst byggt på pjäsernas pjäs Hamlet medan Folkteatern kokat ner romanen om Jane Eyre till ett par timmars sceniskt överdåd om galenskap. Bakom dem alla lurar den eviga frågan – att vara eller inte … Läs mer
Det är varken första eller sista gången Lars von Triers filmmanus visar sig tjänliga att förvandlas till manuskript för teater. Kim Lantz, som i Dogville på Folkteatern gör ett knivskarpt cinemanoir-porträtt av offerlammet Grace’s realistiske/cyniske far, gjorde 2010 i Johanneskyrkan en spektakulär föreställning av Breaking the waves i samarbete med Folkteatern, Unga Folkteatern och Stadsmissionen och Christian Lollike, som 2013 tilldelades Håbets Pris av Teatern Åsen i Danmark – ett pris de delat ut sedan 1989 – för sitt okonventionella sätt att utveckla scenkonsten av i dag, ligger nu bakom Dogville-texten på scen. Läs mer
Enligt läroplanen ska grundskolan kännetecknas av saklighet och allsidighet. Det är skolans uppdrag att förmedla faktakunskaper och att upplysa om olika sätt att tolka dessa och att på så sätt möjliggöra för individen att ta egna beslut. Detta kan beskrivas som ett genuint pedagogiskt mål: barn ska utvecklas till myndiga vuxna. Läs mer
Erik Holmström och Birgitta Egerbladh har med sina respektive nya verk satt strålkastarljuset på Folkteatern i Göteborg denna scenkonstsäsong. Här förlöses skrattet och eftertanken, imponeras över briljanta sceniska och artistiska idéer, impulsiva infall och tankegods av såväl vardags- som djupfilosofisk halt.
Den legendomspunne doktor Faust eller Faustus, som säljer sin själ till dj Läs mer 
Fyra kvinnogestalter ur historia och dikt har intagit var sin Göteborgsscen – Kristina, Shen Te, Jeanne d´Arc och musikalens Christine Daaé. Ingen dålig kvartett. Tillsammans väcker de en rad frågor om godhet, kärlek och fanatism. Ändå är det en man som till sist ger mig en känslomässig kick. Fred Johansons operafantom gör mig andlös. Läs mer
I somras var jag engagerad i en debatt om ämnet som jag undervisar och forskar i: pedagogik. Debatten startades av Inger Enkvist, som har gjort sig ett namn som kritiker av svensk skolpolitik och som nu gick i attack mot forskningen. Läs mer
En familjeteater (mor och far och tre vuxna döttrar från tid till annan spridda över världen) i Jylland som heter Åsen har under namnet Institut for Folkeligt Teater sedan 1989 varje pingst delat ut Håbets pris/Hoppets Pris (sedan 2008 växelvis med Dell’ Arte International i Californien) bestående av en skulptur av Århus-konstnären Klaus Tams, till förtjänstfulla scenkonstnärer, sångare, dansare mm. I år gick priset till Henrik Hartmann & C:ntact, en konstellation som existerat sedan 2004. Gruppen utmärker sig genom en personlig berättarkonst som med utgångspunkt i konfliktfyllda situationer av ensamhet och främlingskap genom berättelsens kitt – kort sagt genom att dela med sig av sina erfarenheter – vill komma verkligheten närmre och få människorna att lära känna och förstå varandra. Läs mer
